I radio och i jobb

Först och främst – tack för nya tag, tack för en ny dag.

Sen lovade jag meddela när mitt inslag om bloggen i radion kommer – det var idag. Ni kan lyssna på den här:

Åboländsk förmiddag, Bitte med bloggen (ligger ute till 4.1, kan även lyssnas på utanför Finland, tack Nilla!! :D)

Finns även som podcast, för den som gillar den varianten. ^_^

Praktiken fortsätter med tidiga mornar, mycket disk och puts. Jag har också fått lära mig hur lång tid det tar att gå igenom och tvätta åtta stycken decinficerande tvättmaskiner, med åtta ”vingar” var, (ni vet, de där som snurrar under själva tvätten, som i en vanlig diskmaskin också) och skaft. Alla dessa bitar ska plockas loss och rengöras inuti, eftersom det inte får blir kvar rester. Det känns SÅ BRA, när man har ett sånt jobb bakom sig, när man ser att det blir rent, när alla små rör sprutar vatten igen och det funkar som det ska. Två timmar tog det idag för två personer. SÅ ska ett jobb kännas.

Under utbildningen har många av mina vänner och bekanta frågat mig om jag skulle kunna tänka mig att jobba som instrumentskötare, och svaret är ett klart ja. Jag har inte bara en sak jag vill eller kan göra i mitt liv – men det här är definitivt en av de saker jag vill jobba med och vill veta mera om. Egentligen skulle jag vilja klara av att jobba tillsammans med kirurger, på riktigt, i operationssalen. Jag vågar inte riktigt än, jag vågar inte se så mycket operationer. Men det här är en annan variant, en annan vinkel av det hela.

Andra har tyckt att det här är lite ”hanttihomma”, ett gräsrotsjobb som vissa ser ner på, medan jag tycker tvärtom. Det här är ju grunden för att sjukvården fungerar – att det blir rent och sterilt – att vi håller oss friska, att operationerna kan fortgå och att tandläkarna och patienterna får rätt bemötande och rena instrument.

Däremot är jag ganska kritisk till vår skola och på det sätt de genomfört utbildningen. Även om vi jobbar på distans ska det finnas flera och klarare uppgifter. Jag vet inte alls när jag blir färdig, jag saknar vissa praktikområden, vi har kastats fram och tillbaka mellan olika lärare, utan att nån egentligen tagit ansvar. Så ska det inte vara. Vårt egentliga slutdatum var i mitten av december, men det har flyttats fram två gånger på grund av andra grupper och för att vi inte fått plats på praktikställen. Vad är det för fel i Finland, när man inte ens får arbetspraktik? Snart är vi klara, men om jag ska vara ärlig, vet jag inte exakt när.

Å andra sidan har jag inte bråttom, jag vet ändå att år 2014 kommer att bli ett spännande, nytt och annorlunda år. Jag hinner jobba. Jag skulle bara önska att jag hade lite fler referenspunkter just nu, något att planera utifrån.

Dagens sköna twins, som rabblade klockslag och läste för varann, när jag somnade på soffan. Inatt drömde jag bara om olika tandinstrument och hade svårt att få nån ände på ”mardrömmen” som loopade sig själv. Man borde gå upp – och jag tror jag gjorde det – men jag minns inte riktigt. Klockan 05.15 var Milja vaken och arg, sen sov man lite sådär innan klockan ringde. 

På tal om döttrar. Det här är dagens tillbakablick. En mycket, mycken liten Milja, som vägde 2400 gram på bilden (23. eller 24. mars 2011), i fammos famn. Det är annat än trosvägrande tvååringar det! Hur kan man vara så liten och ändå redan en människa?