Vardagar och getingar

Men seriöst… var ska man börja!? Åh, de här ändlösa klädhoparna.  Ikväll har jag stått och strukit och vikt undan kläder i det sedvanliga passet på två timmar, som det tar när man kommer igång. Det skulle kanske vara lättare om man gjorde det mer ofta, men det tar emot.

Det värsta med två två-åringar är egentligen humöret och ljudvolymen – inte kläderna. Och den här arma envisheten. En i taget slänger twinsen sig själva på golvet, ropar samtidigt på mig eller Mika eller slåss sinsemellan och drar varann i håret. Den ena blir avis på den andra, som just hittat en rolig leksak, de pratar och träter vid matbordet. Den ena kletar med händerna på fönstret, den andra ropar efter mjölk eller – som idag – mera lax. Jag lyckades göra en synnerligen välsmakande lax i ugnen, med lätt vispgrädde, Créme Bonjour Cuisine Dill&Citron och citronpeppar. Till och med Milja tog mer av maten.

Men hur överlever man den här småbarnstiden med förståndet i behåll? När allt sker på en och samma gång blir det ibland övermäktigt och den ena ropar värre än den andra. Jag stänger in mig själv i sovrummet en stund och bläddrar i mobilen och känner  mig som en usel mor. Hur ska man kunna kräva lydnad och respekt från sina barn, när ens eget tålamod tryter? Jag är dessutom överhopad med skoluppgifter just nu – och skulle hellre ha fyra prov än de här superlånga inlämningsuppgifterna. Jag har varken lust eller ork – jag vill ge mig i kast med arbetslivet nu! Inte prakik utan the real deal! 😦 Jag intalar mig själv att hålla ut nu på slutrakan, men det är inte lätt. Kan man inte bara sova bort den här icke-vintern och vakna på våren?

Dagens sötnosar:

De badande twinsen. Hur trångt det än är i baljan, frågar de efter varann, om den andra inte är där. Det ska liksom vara så.

Mamma, jag nuper i din nos! *puss*

Dagens app-tips för kids:

Snail Bob, kostar 89 cent. Jag spelade några banor med twinsen innan läggdags. Åååh, vad de tittade och fnissade. Man ska leda snigeln Bob från vänster till höger på skärmen och ta sig förbi diverse hinder. Ett mysigt spel! Man får också vara beredd på att det inte lyckas hela tiden, ibland ramlar han ner! Fast i spel får man ju alltid börja om.
Isaac älskar småkryp, allt från spindlar till gräshoppor. För en tid sedan köpte jag ett litet leksakshus åt Milja på loppis. Det var inget stort hus, bara med plats för två Duplogubbar eller motsvarande. Med det huset följde en pytteliten geting, på ca 3 cm. Den kom förstås väldigt snabbt bort, men Isaac minns den fortfarande. Sen dess har jag lovat att virka en ”jäääting” åt Isaac och den blev klar igår. Han älskade den, tog den med sig överallt; till dagis och i sängen och alltid i handen. Den fick till och med se på när han badade ikväll, även om jag sa att den inte fick bada på riktigt.