D-värden och mer feber

Igår natt satt jag och grunnade på uppfostran. Milja hade hög feber (40 när jag mätte) så jag tog henne i famnen och vaggade och gav mer värkmedicin, medan jag kastade ett getöga på Ankara Isäntäperhe/World’s Striktest Parents och Supernanny. Ibland tycker jag man kan få riktigt bra tips där. Och hjälp va det kommer att vara konstigt att få/ha tonåringar i huset! Alla säger att det går så fort (nåjaa…) men nån gång kommer väl det också emot, om man får leva och vara glad och frisk. Vad man än säger om trotsåren, är det säkert en helt annan upplevelse.

Det jag la mest märke till i gårdagens avsnitt av den stränga familjen, var att de som hade mest regler faktiskt gjorde barnen mer lyckliga. Att en av de bortskämda tonåringarn tackade sin värdpappa för att han öppnade hans ögon, att han insåg vad han gjort (i det här fallet kastat bort en dyr utbildning) och att han ville försöka igen. Det är ju så man tappar hakan. Det är klart man inte ser allt som händer på gårdarna, man ser ju bara det de klipper in, men ändå. Egentligen borde man skicka iväg alla föräldrar på såna där ”kurser” också. Kurser eller upplevelser som skulle få oss att mogna ännu snabbare och få oss att fatta hur viktiga vi är för våra barn, att det vi gör sätter så djupa spår och allt det innebär, vare sig det är ord eller handlingar.

Såna här dagar är jag så glad att de är små. Isaac och jag gjorde sällskap i köket när jag stekte plättar. Efter att jag hade nämnt ordet ”plättar” pratade de om det hela kvällen och speciellt han. Det skulle vara såna som var ”den här färgen” – och så pekade han på sin kind. ”Jå, eller lite gul och lite brun”, sa han. Han fick hjälpa mig att ge mig ägg och sa att ”han inte tycker om det gula”.

– Det gör inget, vi ska vispa ihop allt, då syns inte det gula. Det blir gott, du gillar nog det sen, sa jag.
– Jåå, det gula smälter där! 

Milja och jag var hemma på dagen och då fick jag inte så mycket gjort, fast hon verkade feberfri. Vi byggde Lego och jag gick igenom lite frågor inför en lång, krånglig tent vi ska ha på måndag. Den handlar om ångautoklaven, dess tekniska uppbyggnad, på vilket sätt lågvärmeplasma förstör mikrober och vilka olika skeden alla dess program har, Z- och D-värden som anger när och hur en sterilisationsprosess börjar … osv osv. Mycket intressant, men särdeles krävande. Den här infon hittade jag angående det sistnämnda – och tänk – på svenska!

”Då det inte är teoretiskt möjligt att avdöda alla mikroorganismer i ett prov är det bättre att använda den decimala reduktionstiden (D-värdet). D-värdet är den tid som krävs för att avdöda 90 % av alla mikroorganismer eller sporer i ett prov vid specifik temperatur. 

Vi fortsätter:

”Vid en specifik värmebehandling, viss tid och temperatur, kommer en konstant andel av mikroorganismerna att dö. Då man inte kan döda samtliga mikroorganismer mäts steriliseringseffekten. Högre temperatur och längre tid innebär en högre steriliseringseffekt. Steriliseringseffekten kan beräknas enligt: K*t= log(N/Nt)”

Och sen ska jag skriva det där samma på finska då. 😛

Det var en av 19 frågor.

Tack och lov att det är ganska lätt att vara ”bara” mamma och inte studerande hela tiden. Det är lättare att steka plättar. Ibland.

Milja fick feber inatt igen. 40,2°. Blä också. Vi vädrar, baddar, ger Panadol och vyssjar. Isaac drömmer och vaknar, gråter och sparkar. Jag fick i alla fall en paus från hemmalivet idag. Tack och lov att man kan gå till Sale en stund. ^_^

PS! En efterlysning!

Är det nån som har en eller två Manduca till salu eller att låna ut? Blev så inspirerad av Eva att gå på utfärd med de små. Men dit vi har tänkt gå har vi ingen plats eller möjlighet att ha vagn. ^_^ Skriv en kommentar eller mess på FB!