Uppsalaresan

Hallå Åbo!

Vi möttes av en häftig soluppgång i morse, nån gång mellan halv åtta och åtta. Här är man tillbaka på finsk mark, efter en lång nattresa med båten tillbaka. Trött, glad, ouppladdad, ont i händerna (av väsksläp) men med många nya intryck och roliga minnen i bagaget. Vi tar det från början!

Fredag kväll:

Vi kastar loss från Åbo med Grace och en fullsmockad båt. Folk är fulla redan innan färden, vilket inte är så jättetrevligt. Det är hög musik överallt, men några av oss (från Åbo Damkör) bänkar oss i retrobaren och spelar bingo. Det var vansinnigt trevligt! Däremot fick jag aldrig nån bingo, fast jag satt med två brickor och det grämde mig. Då sade värdinnorna att det finns två drinkar kvar som tröstpris. Den som ville vara med och tävla om dem, fick ställa sig på det lilla dansgolvet och göra bort sig lite. ”Självklart”, tänkte jag, som älskar sånt, och så blev det dessutom Gangnam Style vi skulle dansa till. Hahaa, jag kammade hem drink nummer ett! (y) Den hade en isbit (plastbit) som blinkade. Det var lite coolt.

Ett par modiga fortsatte kvällen på det (över)fulla diskoteket eller vad man ska kalla det. Ganska snart blev vi avbrutna i vårt dansade av en kille från The Voice of Finland. Kan han ha hetat Kimmo Härma? Jag har inte följt programmet, så för mig var han okänd. Däremot stannade vi en stund vid baren.

Man kan också testa hur många som kan klämma in sig i en hytt samtidigt. Var vi tolv eller fler? Ett tag i alla fall. Det är fantastiskt roligt att hinna sätta sig ner och faktiskt prata med folk, inte bara sjunga tillsammans på övningarna.

Lördag

Vi har anlänt i ottan till Cityterminalen och tagit oss vidare med buss och sedan tåg till Uppsala. Man är lite lagom mör, men solen skiner på oss och vi övar sångtexter i tåget och småpratar medan solen går upp över bekant förorter och kommuner.

Dagen består av övning, övning och övning. Med och utan pianist, i liten eller stor uppställning. Här står vi tillsammans med Munviga och killarna från Uppsala Manskör, när vi övar. Vi befinner oss i baptistkyrkan, som ligger ett stenkast från Centralen (i Uppsala alltså. Centralen för mig betyder alltid Stockholms central).

Vi hinner gå en sväng via hotellet, äta god mat som Munvigorna bjöd på och fika, fika fika! Tack så hemskt mycket igen, Munviga, för de fina arrangemangen. För en studerande som jag, känns det extra fint att vi kan få såhär mycket mat, bara få den av er. Tusen tack, mycket uppskattat. Det är vår tur nästa gång! 😀 På kvällen blev det fullsatt i kyrkan – mycket trevligt!

Medan ÅD är en kör av mer traditionella mått, är Munviga de som tar ut svängarna, spexar till det och kör sitt eget race. Det är det som är så fint, att vi är så olika och ändå passar bra tillsammans! 

En del av sopran ett och två. Om ni tycker vi ser lite konstiga ut, beror det på att bilden var väldigt gul, på grund av ljuset i kyrkan och jag har gjort ett tafatt försök att kompensera lite färger. ^_^

Vår kväll fortsatte efter konserten, med middag och samvaro på annan plats. Vad vi gjorde? Tja, vad gjorde vi inte? Här spelar vi kazoo (gjord på toarullar och tunna plastpåsar) och Gina gjorde ett (tafatt?) försök att lära oss spela rytmen med koppar, men hon hade ju förstås smygövat! Vi måste komma igen! Nästa år! 😉

Kvällen presenterades i samband med Gosa…. haha, nee, jag bara skoja. För min egen del blev det inte mycket ölande eller nåt annat heller, eftersom jag var trött som attsingen efter hela dagens stoj och skoj.

Söndag

Om lördagen bjöd på ett hektiskt tempo, var söndagen motsatsen. Tillsammans med Munvigas dirigent och sångpedagog Gina hade vi en workshop, som handlade om övertoner, att hitta sin egen röst och att hitta varandra. De här märkliga kärlenm Rin Gong eller Singing Bowls går inte att beskriva ljudmässigt, de måste upplevas. De används bland annat  Laos, Kina och Tibet och man kan tydligt höra övertonerna och ljudvågorna. De används för musik, rekreation, meditation och personligt välmående. Mycket imponerande. Vi sjöng lite enkla toner samtidigt också.

Medan delar av körerna fortsatte med toner i Domkyrkan, gick jag på stan en stund och träffade en vän jag tidigare jobbat med och som var min nära vän. Tack för fikastunden, Tess, det var kul att ses. Du har en trevlig son också! 😀

När det var dags att styra kosan mot Viking Lines bussar och man var lagom mör, efter att ha släpat väskor och lite småsaker vi handlat, märkte jag att något droppade på mitt knä. På baksidan av mitt knä! Nämen va tusan?! Det visade sig att jag hade kvar ett par öl och en Bacardi Razz jag köpte på båten, i botten av min ryggsäck – och läckte som ett såll! Ååååh, så mysigt! Ut med skor och pärm och paraply – tur att jag inte hade mer värdefulla saker där och att läderskorna klarade sig helskinnade (haha!). Väskan hann jag faktiskt tvätta och torka på hemvägen, men vid det här lagen var man ganska trött på att bo i kappsäck!

Bitte gillar i Uppsala!

Retrokoppar och flingförpackningar i metall, superfina!

Mera muggar! Ja, jag vet, jag är lite muggalen, jag köpte ingen, men jag tittade på de här fina stjärnmuggarna. De kommer från Tehörnan, som också doftade något alldeles fantastiskt, när man stod där inne. Vi fick musikterapi under dagen – det här var doftterapi.

St. Pers Galleria! Underbart med fritt Wi-fi! Jag satt en stund på Expresso House och njöt av lugnet, innan vi var på väg tillbaka. Jag har stängt av dataroaming (aaah! Varför gjorde jag det när jag beställde abonnemanget? för att det inte skulle bli dyrt. (Ja just det.)

Finska författare i Sverige! Supergilla! Eller ja, en i alla fall!

Vackra kvällar. Den här bilden blev lite suddig, men fick hänga med ändå. Fullmånen gick upp, stor och rund mellan garagen, alla färger blev bara så vackra.

Återvinning – Ge och Ta! Den här ställningen står utanför stora Centralstationen och meningen är att man ska sätta sina tomburkar och flaskor här, när man kommer från sitt morgontåg, pendeltåg eller vad det nu är –  istället för att kasta bort burkarna. Sålunda slipper de som samlar rota i papperskorgar/roskisar! Finemang, ge oss samma sak i Finland vid torgen!

Och sen var vi på väg tillbaka

Söndagkvällen bjöd på glada skratt innan läggdags när vissa åt buffé.

En massa köpcentrum har haft julöppning den här helgen, bland annat NK och alla stora gallerior, även Mylly hemma i Åbo. Och medan stormen rasade på andra sidan viken, åt vi sjukt bra lutfisk och gravad lax och andra julbordsgrejer på en ganska tom söndagsbåt.

Måndag
En lång måndag är snart slut. Jag fattar inte hur man kan sova såhär dåligt. De senaste fyra nätterna har jag sovit 4 timmar, 2 timmar, 4 timmar, 2 timmar – alltså 12 timmar sammanslaget! Jag sover kasst på båten och det hade inte att göra med nåt festande för min del. Jag kunde bara inte somna. Nu har jag i alla fall klarat av en skoldag och att hämta twinsen med buss. De tyckte det var så spännande och båda ville sitta i min famn. Vilken tur att jag har bara tvillingar, så armar och ben räcker till! De gick så fint och höll mig i handen. När bussen krängde och for, skrek Milja:

– Mamma, håll i mig!

… och jag höll och höll. Mina söta barn, va skönt det är att vara hemma – också. Allt har sin tid.