Igår och idag

Efter helgens bio och middag ute, blev det bara ett småskaligt firande av farsdagen. Ungarna och fammo hade gjort en gräddtårta. Åh, vad de hade väntat, barnen, det var nämligen en massa g-o-d-i-s på tårtan! Och William hade gjort den nästan själv, av en färdig tårtbotten. Duktiga killen – han dukade även fram åt alla. IFörväntan, var ordet! Isaac åt med händerna – och bara godis. Resten av gänget kalasade på tårtan.

Mika och jag är så glada över att ungarna fick störa och röra runt hos fammo och faffa – tack igen. Det är så vederkvickande för själen (ja, faktiskt!) att se annat än hemmasoffan och väggarna och torka bajs eller mat på rara och söta munnar. Man uppskattar sina barn lite mer (även om de hann träta om hundra leksaker och absolut skulle ha just samma sak, exakt samtidigt så fort vi kom hem igen). 😉

Ikväll har det skruvats hylla i hallen – igen. En likadan som vi redan har, men med plats för fler fluffiga jackor. Yes, yes, skönt. En sak fattas än och det är hängare som är lite lägre, så ungarna kan komma åt dem själva. Tyvärr är de andra väggarna gjorda av gjutbetong (heter det så, valubetoni?), så man behöver värsta slagborren för att göra hål i dem. Men det hinner vi med sen. ^_^

Isaac har fått klädfnatt. Alltså på riktigt, han har nån tvåårskris! Han totalvägrar ta av sig tröjor eller byxor, fast han bajsat i dem. NEJ, just den där tröjan eller den där byxan måste han HA, just NU! Idag lät jag helt enkelt honom skrika, för man måste byta brallor ibland! Han stod i köket och tårarna rann, han grät och grät. Efter ett tag gick jag och kramade honom och sa att det kanske fanns några bilar eller legobitar som väntade på att bli byggda med. Och då, lika plötsligt som han började gråta, slutade han, och byxorna dög. Det är tyvärr ett enda pusslande med tider och tålamod, om man alltid ska orka hålla på sådär, speciellt på mornarna, men nu har jag tvättat favvobrallorna och tröjan och lovat den åt honom imorron.

Jag buzzar vidare med Vanish. Egentligen ska man inte använda Vanish på metall (läste jag efteråt i broschyren), antagligen eftersom det är oxiderande (=rostar lätt) på grund av aktivt syre. Men det är så himla effektivt! Det innehåller nonjoniska tensider, vilket betyder att detergent eller tvättmedel i långa kolkedjor. De här kolkedjorna är liknande sådana som finns i Ariel eller andra tvättmedel, de har en en ända som söker sig till vatten och en annan som söker sig till fett. Det betyder att de kan binda en massa fett på ett ganska snällt sätt. Och det funkar mot kalk! Kranen är ju av rostfritt stål, den putsade jag med Vanish Oxi spray, som egentligen är avsett för att lösa fläckar. Tänk dock på att inte ha det att verka för länge, för att inte skada metallen.

Dagens garn: Neon! Hit eller shit? Jag vet faktiskt inte! Det känns superretro, men jag gillar det! Jag gillar det på ett paradoxalt sätt. Och det är svårt att fota. Kanske syns färgerna bättre här? William paxade redan det rosa-blåa garnet till ett par sockor. Yay, här ska stickas! Garnet kommer från Käsityö-Elisa på Brahegatan och heter Regia Flourmania Color.

Dagens överraskning: Jag kan laga asiatisk mat på Bittes vis! Jag började med det här receptet från Quorn.se. Självklart vegetariskt för att det skulle passa alla (vuxna) i familjen. Jag använde knappt 2 msk röd currypasta, tomater, morötter, kikärtor, Quorn Bitar, en rödlök, en burk kokosmjölk och lite sockor (dämpar stark chili, trodde det blev för starkt först) samt lite färskmald koriander och curry. Man börjar med att fräsa löken (i kastrullen) i lite rapsolja och curry, sen sätter man till det andra (Quornbitarna frysta) och låter det koka 10-15 minuter. Självklart går det bra med kyckling också, men i så fall skulle jag ha stekt deni förväg. Det jag glömde sätta i var fisksås, det hade passat bra. Jag har ju inte gjort sånt här förut, så jag kom inte att tänka på det, men det skulle ha gett god sälta. Vattenkastanj hade jag själv velat mat med också.

Supergott med jasminris och lite starkt, men på ett gott sätt! Servera med grynost/keso, så blir smaken mildare.