40-åringar på vift

Hallå yttervärlden! Vi laddar upp bilder, därför finns vi! Mika och jag var på bio ikväll, på Thor: The Dark World. Vilken bra film! Det enda jag har att klaga på är ljudvolymen. Alltså herregud, jag höll på att ticsa ihjäl mig under den första attacken. Varför ska det vara så extremt högt ljud och så intensivt? Beror det på vår biosalong (sal två på Finnkino) som är ganska stor och bra? Jag förstår de som gillar högt ljud, men jag satt med fingrarna i öronen en del av filmen – och då kändes det bra. Förtom det var det en grymt bra film. Marvel, såklart. Älska Marvel och hela dess universum och hur fint de binder ihop Captain America-, Avengers- och Thor-filmerna, precis som det ska vara. Man får mest ut av filmen om man sett den första Thor-filmen och har en liten inblick i vad det hela är frågan om (i Marvels universum).

Det bästa med att gå ut tidigt, är att man hinner ta en öl och ändå gå hem tidigt. Det känns konstigt att sitta där, klockan åtta på kvällen, gäspa och undra hur mycket klockan är, men det är en bra känsla.

Av nån anledning fick jag två förfrågningar om min korsring ikväll. Är den så speciell? Jag tycker bara den är fin. Mika och jag började språka med en kille på Rento. Han var i 20-årsåldern och uppenbarligen mycket intresserad av formel 1. Jag sa att jag följde med ”formula” när Häkkinen vann, två år i rad. ”Det var femton år sedan”, sa killen och polletten föll ner. Herregud, det känns ju som… hälften av den tiden! Hahhaha, va tiden går! Samtidigt var det befriande att konstatera detta för sig själv, skratta åt det och gå vidare. Och om det är nån som undrar om det finns hopp för framtidens ungar, så säger vi: Absolut! Den här killen gick ut, med sitt bordssällskap, och sade till Mika (på finska):

– Det är ju fars dag imorron, glad farsdag åt dig! Fast han inte kände oss. Kudos!

Vi har också träffat på förvånansvärt många svensktalande. Ibland är det faktiskt så att många vågar prata svenska, när man börjar på finska. Yay, våga tala finska, säger jag bara!

Samma kille som frågade oss om formel 1, sade också att ”det finns underhållning för såna som er också” på vissa nattklubbar. Hahaa! Jo, jag flabbade lite, för SÅ gamla är vi inte, fast vi inte är 20 längre – och tur är det. Jag trivs väldigt bra med min ålder och allt som kommit med den. För tänk om jag varit utan alla de erfarenheter jag nu har? NEJ TACK, det vill jag verkligen inte. Tack och lov att man blir äldre. Då kan man också åka buss hem klockan nio på kvällen och faktiskt vara nöjd med det.