Spökskoj och bestyr

Ny dag, nya tag!

Man kan inte deppa eller gnälla för evigt. Det är bra att påminna sig själv om att kriser kommer, men också att de försvinner! Jag läste nyss i broschyren ”6-7-åringen” att man ska bejaka sina känslor, inte förneka dem, inte heller barnets känslor. Att man inte ska vifta bort deras ilska med ”äsch, det där är väl ingenting”, utan ta det på allvar, även om det är saker som vi vuxna tycker är larvigt. Vi gör ju själva så larviga saker. Det är rent av löjligt vad man retar upp sig på småsaker emellanåt. Hur kan det så att det är så små saker som får bägaren att rinna över? Det är samma sak med kidsen. Man kan inte bestämma varken deras eller ens eget humör, men vi vuxna har verktyg att bearbeta känslorna med. Och håh håå, va svårt det är att lära åt en sexåring, som helst vill springa ifrån mig och inte, absolut INTE lyda.

Andra gånger kommer han till mig och vill kramas. Alltså seriöst, jag fattar noll! Hur kan han vara sådär svartvit? Eller är det bara för att man är så själv, i grund och botten? Det är mycket man får lära sig med kids, den saken är säker i alla fall. Inte bara om barnen, utan kanske främst om sig själv.

Mika jobbade över ikväll, jag försökte hitta på nåt roligt med ungarna. Nåt som inte har med dataspel eller tv att göra hela tiden. Och det var William som kläckte idén om att ha spökföreställning. Han gjorde i ordning en scen, fladdrade runt med ett spöke han gjort på förskolan och sen gjorde vi tre stycken till av lite tyg och restgarn (inuti huvudet, eftersom jag inte har några flörtkulor hemma). Twinsen blev eld och lågor, speciellt Isaac, som sprang runt och ropade ”buu, buu, buhuu” med sitt lilla spöke. Sen släckte vi ner och lyste med ficklampor på scenen.

Och sen blev det tv ändå. Lilla spöket Laban passar bra idag.

Ett pysseltips jag lånat från gruppen Home Design på FB. Små fladdermöss av toarullar och papper. Vi firar inte Halloween på nåt annat sätt än med lite pyssel, men jag tycker det är mysigt med pumpor och maskerad, speciellt för ungarnas skull. Däremot var jag glad åt att man inte skulle ha nån maskerad på W:s förskola imorgon, utan istället diskutera Allhelgona. Jag tycker det är så dumt att de här två helgerna sammanfaller. För mig har Halloween verkligen inget att göra med att man skojar med döden eller nåt sånt, men vi går inte heller och Trick&Treat:ar.

Twinsen har i alla fall maskerad imorron och det är helt rätt. Små barn fattar inget annat än att det är skoj ändå. Jag hittade W:s prinsesskostym och Milja fick ha den. ”Mamma, jag har vingar”, sa hon glatt.  Gissa om vi har en lycklig tjej imorron! Isaac lyste upp som en sol när vi än en gång lånade storebrors grejer och lillebror får bara ”en skejett!”. Däremot var han avis på Miljas flälil. 

 – Mamma jag vill ha stora iitan-nuutan!* (går iväg för sig själv: Itan-nutan, itan-nutan…)

En annan sak som gör mig STÖRTglad – W har alltid vägrat maskerader, han har inte vågat eller velat, men twinsen tycker om det! Yes, äntligen! Å andra sidan fick jag höra av W att han lånat en kaninkostym på dagis när han var fem. Jaha, det säger han NU! Han har bara extremt lång inkörningstid med olika projekt och uppgifter (tadaa, ännu en dålig sida han ärvt av mig).

De senaste dagarna har vi tappats med sömnlöshet och förstoppning. Det är som att föda barn på nytt, fast det inte gällde mig den här gången! Stackars barn, nu får han i alla fall vila lite bättre inatt. Man lider i själen när ens barn lider, fast man aldrig kan uppleva deras smärta. Plus i medicinskåpet: Microlax. Check! Tvillingarna sover dåligt och vi vet inte varför. Drömmar? Växtvärk? Hosta och förkylning som irriterar? De vaknar i alla fall många gånger och det tär på humöret för oss vuxna. Men framåt går det, de växer och äter, det är bra!

* Efter att vi har sett otaliga avsnitt av Minuscule/Småkrypsliv, har Isaac lärt sig att en larv kan bli en fjäril. Larverna har ett knarrande ljud när de kryper, som Isaac tycker låter som ”iitan-nuutan”. Själv tycker jag det är ett helt briljant sätt att beskriva knarr. Således tycker sonen också att fjärilar som flyger kan låta likadant. I vissa avsnitt har det även varit fjärilar som flyger lite halvdåligt, som i ”Ugly”. Det är kanske därifrån han har fått det. Det är förresten ett avsnitt med helt underbart budskap; du kanske inte ser ut som alla andra, just därför kanske någon gillar dig extra mycket.