Skip to content

Trassel

30 oktober, 2013

Även om det inte har varit nån riktig storm här i Åbo, tycker jag det stormar hela tiden här hemma. Kanske det är mitt fel, jag är ju inte den som har bäst temperament. Eller kanske är det ingens fel. Det är så tråkigt att vara tjat- och gnatförälder, men det måste man ju vara.

Man tycker att det har gått ganska bra, fast det hela tiden är frågan om bajs, saft, tuggummin eller nåt annat som de ska ha eller få ur sig. Man lägger armen om lilla tjejen, medan hon tar fast i mig. Sen toknyser hon mig i ansiktet. Åååh, det är så myyysigt med barn!

Äntligen har W varit på sin sexårskontroll och han ska vidare på ännu ett syntest och eventuell talterapi. 😦

Jag gråter vid matbordet, när William frågade mig varför jag inte hjälpte till med en sak. Vilket ledde till att han också grät. Men det är väl bra att visa känslor. Ibland är jag helt säker på att jag ger upp och bara går min väg – ändå gör man inte det.

Tack alla som försökte hjälpa mig att lösa stövel- och regnbyxetrassel via FB. Egentligen bottnar problemen i att jag saknar min hemma-hemma-familj så vansinnigt mycket. Känner mig trasig och ensam, fast jag inte alls är det. Vi ska snart på praktik med skolan, men vi vet inte ännu vart och vi frågade vår lärare om det faktiskt finns jobb nu, eftersom det är så många grupper samtidigt som studerar här i Åbo. Svaret löd: ”Ja, jo, lite vikariat. Men man ska ju vara beredd att flytta!” Fan för allt.

denman1

 

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. Erica permalink
    31 oktober, 2013 07:52

    Var inte ledsen över ifall W ska på talterapi. Barnen tycker det är roliga stunder då de får ”leka” ensam med en vuxen. Om han har något fel på synen så är det ju bra att det upptäcks i tid. Min Jassi fick glasögon som 5- åring och det har gått bra! Man får dem gratis tills de är 10 och ingen har nånsin retat henne för det.:)

  2. Pernilla permalink
    31 oktober, 2013 07:53

    Känner igen mig i ditt inlägg! Tjat och gnat och kort stubin ( jag)! Saknar också min hemma-familj fastän jag har det bra med min egen lilla familj men tyvärr alldeles för långt borta från min ”stora familj”. Men det är väl bara att kämpa på så gott man kan och se fram emot dom perioder man kan ses! Tyvärr dock inte så mycket hjälp i vardagen med hämtning/ lämning och avlastning i vardagen 😦

    • 31 oktober, 2013 10:15

      Hur sjutton ska man kunna lära ungarna att ha tålamod, när man inte har det själv? 😛 Det är bara att försöka de dagar det är bättre. Kramisar, det är alltid bra att höra om andra i samma situation, tycker jag. Det hjälper i alla fall mig!

  3. Anki permalink
    31 oktober, 2013 11:30

    Bra skrivet igen en gång, skrattade gott här åt Emil-jämförelsen.. mitt i prick för min del! 😀 Min syrra beklagade sig över exakt samma sak idag, hur fasiken kan man lära kidsen tålamod då man så uppenbart saknar det själv (det skriver jag under på!),hon har också en 6-åring btw..:)
    Och så det där med talterapin, har nyss varit med min 5-åring och det var jättebra tyckte vi båda, fick många bra tips att införliva i vardagen. Minns att det var frågan om det på rådgivningen ifjol redan men då fick vi också remiss till fysioterapeut så jag tyckte det kanske kunde räcka med en sak i taget. Vill absolut inte att han ska känna att han bara har en massa fel som ska åtgärdas hela tiden! Men man får ju vara glad att det inte är nåt värre såklart. Fast ska jag va riktigt ärlig kan jag inte låta bli att tänka att det skulle va skönt att NÅNGÅNG få segla igenom dedär årskontrollerna med bara ett ”allt väl, ses igen nästa år” haha:) Som det är nu kör vi både fysjumppaprogram och tal/tungövningar, inte så lätt att få ungen med på noterna alla gånger.. 🙂

    • 31 oktober, 2013 11:32

      Tips är bra, men jag tycker det är NÅGOT överdrivet med alla dessa terapiformer hit och dit, så fort man avviker från normen ett litet uns. Jag förstår samtal med kurator eller synkontroller, men detta hets med talterapi övergår mitt förstånd. Nåja, kanske jag överreagerar.

  4. SivÖ permalink
    1 november, 2013 09:48

    Jag misstänker att vi också hamnar på talterapi, Andreas talar fortfarande ganska otydligt och säger inte K eller G. Jag har ibland undrat om dialekten gör att talet blir senare, det är ju nästan som att vara tvåspråkig då man har så stark dialekt som vi har. Ni har ju tre språk då!

    • 1 november, 2013 06:52

      Jag tror inte det har med dialekten att göra. William pratar inte Österbottendialekt med mig längre, han är van att prata som de gör i skolan och svarar mig på samma sätt. Däremot märks det om vi varit i Jeppis ett längre tag, han och twinsen lägger till ”ein” och ”stein” och ”vann er den?” och sånt. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: