Auberginegratäng och lite loppistankar

Nämen hallå! Vad är det här för väder i slutet av oktober? Vi har nyss fått på sprillans nya vinterdäck, såna där som har lappen kvar – och så blir det 12 plusgrader och ösregn! Å andra sidan hinner vi säkert slita däcken på is i vinter, men det är så ruggigt med dis och regn och kletlera.

Jag har drabbats av lite studietrötthet. Det börjar bli dags för jobb nu. I slutet av december ska vi ha praktik igen och i januari – sen är det tänkt att vi ska vara klara. Det dumma är att det har funnits dubbla grupper i år och den andra har just blivit färdig. Hoppas de inte snor våra jobb.

När man lider av sån här oro och lite allmänt vinterdeppis, är det bra att göra något för nån annan. Jag tänker extra mycket på det efter att ha läst ”Grodan är arg”. I den boken är Grodan sur och tvär, utan att egentligen veta varför. Alla hennes vänner ber honom att hjälpa till att måla eller rita eller baka, men han vill inte. Just så känns det ofta nu. Då försöker jag tänka på varför det känns så, rannsaka mig själv och göra nåt som nån annan blir glad åt (Grodan hjälpte förresten Råttan att stapla ved och då fick arget över).

För min del betydde det att jag försökte göra nån god mat, helst lite annorlunda än de rätter jag snöat in mig på. Jag bläddrade i Tastelines matgenerator, ”Vad har du hemma?”. Den gav ett förslag på ”Auberginegratäng med fetaost”. Det lät ju trevligt! Fast som vanligt hade jag inte alla ingredienserna, så jag gjorde en egen variant. Det blev:

Bittes auberginegratäng

Det blev västerbottenost och lite vanlig ost, som blivit för tunn att hyvla, istället för fetaost. 

Jag saltade aubergineskivor och lät dem svettas en stund innan jag stekte dem i grillpannan, medan jag fräste lök och quorn i den andra. Sen rörde jag ner färdig tomatsås med oliver och lite lätt vispgrädde.

Mmm, det dofter fortfarande sommar av Pirjos torkade oregano. Den fick göra sällskap med spiskummin, kanel och ett par vitlöksklyftor i gratängen.

Varva och grädda i 30 minuter, lätt som en plätt. I efterhand kom jag på att den här säkert skulle funka bra som LCHF-käk, för den som föredrar sånt. Annars blir det smarrigt med lite pasta eller en bit lantbröd. Mums! Man behöver ju inte alls ha i oliver heller, men det passade bra. Färska tomater och frön blir det nästa gång! Och den som äter kött kan sätta i vanlig köttfärs.

Små munnar fick äta köttbullar idag och pappsen stack ut på långlänk i regnet. Men först måste man ju hinna busa!

Och medan vissa stretade i skogen, duschade jag twinsen och klippte deras hår och åt bananmuffins. ”Det ser ut som en mamma har klippt Isaacs hår!” sa Mika, som tyckte jag skulle klippa ännu mer. Jaaa, jag vet. Men jag vill inte. I alla fall ser de rätt okej ut, med tanke på att jag verkligen inte är nån frisör och inte kan nåt om sånt. Det måste ha varit gladmuffins, för man blev glad av dem.

Jag är också glad och fammos och min loppisrunda igår. Vi kikade bara runt och hittade skor åt William och två vinterhalare åt twinsen (slitna, men funkar som reserv!) för tre euro styck. Däremot förstår jag inte hur hutlöst folk prissätter vissa saker! Come on, 70 euro för en begagnad halare eller 8,50 för ett par vinterskor där limningen gått sönder framtill på skon! Eller Kuomastövlar för en låg summa (minns inte, kanske 3,50 eller 4), men som var spruckna undertill. Varför luras? Släng bort det som är trasigt, men återvinn det som är fint, nån måtta får det vara.