I rörelse

Det är lyx när fammo och faffa säger: ”Tack för att ni kom” och vi har stökat, ätit och lekt.

Det är lyx att ungarna sov till lite före åtta och att  jag hade sovmorgon och fick fortsätta lite till (yay!) innan rumban satte igång.

Det är bra att ha ett ställe som Liikunnan ihmemaa att gå till på söndagar och att ingen var sjuk i nån magsjuka eller öroninflammation den här helgen.

Nej, det är inte lätt att få alla ungar att äta samtidigt, det är knepigt att orka hitta på mat som dom dels godkänner eller över huvud taget äter, och att sedan få i dem den.

Nej, det är inte lätt att ha lite tid för sig själv, för sin partner eller för sina intressen, men det går.

Det var någon som sa att vårt liv är fullt av just ”LIV” nu. Det är så sant.

Tjohoo, däråt mamma, däråt!

Bääja mej meeja, meeja!

Bandy med stor boll tycker twinsen om. 

Milja gungade som vanligt och även brodern vågade sig på samma sak. 

En faffa och en barnaskara med glass. 

Och den fina hösten fortsätter. Jag bara insuper alla färger, sparar i minnet och sinnet.

Dagens tillbakablick. Den första bilden kan vara i början av 2011 också, jag minns inte exakt, men ändå. Här är de nu, de vilda twinsen och deras storebror. Och här är jag. Något mindre, tack och lov!