Böcker och ritpyssel

Dagens Jee!

Böckerna är tillbaka på McDonald’s. Vilket perfekt svepskäl att äta hamburgare. Faktum är att vi har tvingat ungarna att äta hamburgarna först, åtminstone halva, innan de får äta pommes/franska och det funkar. Sen blir de så mätta att de inte orkar äta så mycket franska.

Men tillbaka till böckerna. Det står mig lite att man inte tar in böcker på svenska till Åbo. Jag vet att det görs i t.ex. Jakobstad. Varför kan man inte ta in båda och skänka överloppsböcker till biblioteken sen? Milja ville absolut höra Labanboken på svenska (eller svinska, som hon säger) ikväll, så jag översatte medan jag läste. Bra hjärnträning, må jag säga!

Dagens uppskattade Déjà vu:

Vi tog fram en massa papper och tejp igen, tejpade fast alltsammans på bordet och ritade loss. Det är länge sen sist. Milja ritar så mycket bättre och mycket mer. Isaac är måttligt intresserad. Det här är ett perfekt exempel på att vissa barn, oavsett familj eller omgivning, inte har så mycket lust att rita eller pyssla. Det är bara så. Det fattar man inte när man jämför sina egna ungar med andras, t.ex. hur vissa kan sitta länge och pyssla med sina ungar, medan ens egen skiter i det, speciellt när de är ett-två år gamla. William har börjat färglägga saker. Ett tag la han av helt, ritade bara konturer (tack förskolan! 😀 ) och jag tror det hade att göra med att han kände sig dålig på att färglägga. Träning, träning! I dagens digivärld är det bra med lite handfärdigheter.

Ritleken spårade dock ur senare, när Milja ville rita på Williams alster och när Isaac bara kastade runt pennor. Men åh vad de har bättrat sig, de här minsta, om man tänker ett år eller ett halvår tillbaka. Yes, bra!