Varde ljus!

Fy va dyrt det är med nytidens energilampor och va svårt det är att kasta bort dem. Det finns ju inga insamlingstunnor eller -kärl för dem med de vanliga soporna. Men oj va glad man blir åt att alla lampor funkar igen, trots att man spenderade en peng på dem. Köket, båda toaletterna, Williams rum har nytt ljus! Den är sladden borde jag däremot göra nåt åt, den ska inte hänga ner sådär, men vi får se.

Det är svårt att minnas vilka storlekar det ska vara på lysrör och socklar, jag har fotat de gamla lamporna för att inte ta fel. Rekommenderas, jag tog genast rätt den här gången! William var med och hjälpte mig hitta rätt, han fick dessutom en ny läslampa, istället för den som stått på bordet. Nu är bordet fritt att leka på. Den gamla bordslampan som stått där, har hängt med länge. Den hade en trasig skärm och föll hela tiden ner när man tog böcker från bordet. Nu köpte vi en North Light-lampa från Clas Ohlsson och en 40Ws LED-glödlampa (som faktiskt ser ut som bara en glödlampa, fast den är LED) och den tänds på en gång! Hurra för det!

Det är kallt, men fint ute. Jag njuter av naturens färgspektakel, även om det inte längre är lika ljust på kvällarna. Tänk så mycket bättre man sover (nu ska här tänkas positivt!). Det är fortfarande småvarmt på balkongen på dagarna, det får man passa på att njuta av. Hösten kom så snabbt. Eller var det nån höst alls? Bara sensommar och nu pre-vinter.

Ikväll gjorde vi bara veggomat. Sojabullar á la Hälsans kök, pasta, grönsaker, oliver och kapris. Sen stekte jag frasiga våfflor till det, jag passade på att använda en öppnad grädde som jag hastigt öppnat för ett par dar sedan, när kaffemjölken var slut. Milja tog rekord. Hon åt en och en halv våffla, vilket jag tycker är mycket för en liten magsäck.

Inte så dumt, tyckte Isaac Ris och doppade hjärtan i jordgubbssylt. Grädden brydde han sig inte om. Nog är det märkligt, hur olika barn kan vara, fast de växer upp i samma miljö och med samma förutsättningar.

Nu vilar vind och nu sover sol. Nu slocknar alla glödande höstlöv för att tända i soluppgången imorron. Vår körövningen var jättetrevlig och jag ser fram emot att få sjunga i Domkyrkan, på åldringshem och i Uppsala i höst. Någon har tagit över min sida av sängen. Det är en Någon med mycket varma och söta tår. Jag brukar ta i dem och fråga:

– Vems är de här söta, små tårna?
– Mina! svarar Isaac.

Om jag frågar Milja om hennes tår, svarar hon:

– Isaacs! Och fnissar.

Få se om hon kommer krypandes från sin egen säng inatt också. Hon brukar lägga sig mellan mina ben, i fotändan, som om jag nyss skulle ha fött henne. Det är jag glad att jag inte har gjort, för gud va svårt det skulle vara med ett så stort barn! 😀 Det är mysigt med ungar i sängen, men man vaknar ibland ett flertal gånger per natt. Nåja, allt ska väl ha sin tid.