Det är ju bara saker

Hej hösten.

Nu kom du på riktigt. Inte med minusgrader eller frost, utan med regn och viskande skogar. Med ryck i träden och singlande löv. Med fågelplogarna och förkylning. Höst är inte bara slut, utan också en massa nystarter. Skolor, grupper, träningar och singelmammor i sommar-Sverige.

Två halvdäckade föräldrar brottas med helvilda barn. Man kokar mat med halvslutna ögon, vi bjuder på den kulinariska upplevelsen av knackkorv i sås och potatis. Milja äter lite potatis. Isaac äter lingonsylt med händerna och smetar ut det mesta på bordet. Fönstret är alltid härligt nära till hands. Varför är fönster och små hål så väldigt intressanta just när man äter? Två små munnar matvägrar. Äter lite sås. En bit potatis. Det vänds på ansikten och vrids på kroppar i stolarna. Blä, mat.

Tusen böcker på golvet. Varför är det så roligt att trampa på böcker? Isaac hittar nya pennor varje dag, trots att vi gömmer dem. Igår ritade han på Williams uppsatta teckningar och såklart även på tapeten. Idag ritade han i vanliga böcker.

Nåja, åtminstone har vi en duktig sexåring, som inte klagar fast han och jag ska åka tidigt. Han trivs med att komma till förskolan halv åtta, medan det ännu är lugnt. Tydligen hinner han ladda inför dagen. Och på kvällarna somnar han som en stock i sin egen säng. Tänk, det hade man inte vågat tro för ett år sedan.

Men vad sjutton gör alla de där familjerna som har så finvita kök och kritvita soffor, förutom ständigt torkar eller förbjuder sina barn att vara i dem? Hur gör man?