Skip to content

En sorg och en skog

14 september, 2013

kauko_hanninen2_inmDen här dagen innehåller mycker tårar och sorg för en stor del av storfamilj. Det är minnesstund för Kauko-pappa, som var Mikas farfar. Han hindrades av sjukdom, från att minnas många saker på slutet, men vi minns dig, Kauko! Du lever kvar, som jag minns dig, i ditt blomsterparadis. Jag minns också att du var så stolt över Mika, när han sprang sin första mara, att du reste till Stockholm för att se och heja på. Det är klart, du vann ju själv ett OS-brons i rodd år 1956, så du förstod säkert hur krävande det är. Tack för all den tid vi fick med dig, du hann i alla fall se William många gånger.

Hur fort blir lönnarna
gula,
som lyser vår vandring i
parken
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta
marken

[Stig Dagerman]

inanndaggsn
guldregnetDe stora pojkarna åkte iväg idag, jag stannade hemma med twinsen. Vi städade och gick ut tidigt, vi medan daggen hängde kvar i trädtopparna. Vi hade det enkla jobbet, att doftad på skogen. Slingan genom skogen mäter 1,6 km och är precis lagom lång.

När e vi i skuugen, mamma? frågade Milja om och om igen. Första svarade jag snart och snart, sen var vi plötsligt där och då blev hon överrumplad av svart. Jaså var det bara det här, ungefär.

iskogenggsSpringa är bra för små ben! De här små rackarna orkade springa nästan en kilometer, fast de gick ju då och då.

– Tuu-tu-duttu-tuu-tuu, doo kan inte taaa mej! sa Isaac och kutade iväg.

Vi måste ha hamnat mitt i nån stavgångsskola eller nåt, för det var en massa folk där, många unga. De tog upp hela spåret ibland, vilket påminde mig om vår egen löpskola! Kom ihåg att släppa förbi andra också! Man känner sig viktig i sin egen grupp, man vill höra ordentlig vad ledarna säger, speciellt när man är över 20 personer. Kom ändå ihåg (gäller även som minnesregel åt mig själv) att inte ta upp hela leden eller vägen.

iskogen2

finavaddVi hann med både parken, löven och skogen, innan vi gick in och åt fiskbullar. Vilket ljuvligt väder det är, 20 grader och totalblå himmel, fast det är i mitten av september. Det enda jag saknar är fågelsången. Lycka är att kunna gå ut i bara långärmat, när vinden svalkar, men inte kyler.

mamma_urDuArDetFinasteDagens boktips för barn:

Om ni har nån möjlighet att få tag i den här boken, ska ni låna den och läsa ”Du är det finaste”, en liten, söt diktbok, skriven för små och stora öron. Dikterna är skrivna av Hans och Monique Hagen och översatta av Barbro Lindgren.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 14 september, 2013 07:54

    Tack älskade Bitte för de vackra orden.
    Kauko – min pappa – Mikas farfar – era barns farfarsfar – lever kvar i oss i evighet, vilket är så länge som vi eller de efterkommande håller minnet av honom levande.
    Kramar till er. Ni var med oss i tankarna idag ❤

  2. Fammo permalink
    15 september, 2013 11:57

    Vi hade en lung o fin minnestund med fin och stämningsfull musik, många frågade efter dig. (Brons från Melbourne 1956 !)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: