Mycket av allt

William har ändrat en del sen har började förskolan. Det märkts inte alltid, men det märks vid vissa situationer. Igår var vi vid bibban och lånade en massa nytt, när han började fråga efter Lasse&Maja-böcker. Jag tycker det är så kul att han vågar ha egna åsikter och vågar frågar efter nya saker, på väg att bli en egen individ – på riktigt.

Det var också roligt att få vara bara med William. Det har varit han och jag under ett par veckor nu, speciellt på mornarna, och han verkar njuta av det. Tio över sju har vår buss gått,  och jag var orolig att han skulle bli trött och hängig, eftersom han kom till förskolan redan halv åtta. Men icke, det var helt tvärtom. Han njuter av att leka i lugn och ro, går sen till frukost innan själva förskoledagen börjar. Trots en lång dag, vill han inte alltid hem heller!

Igår tror jag förresten vi hade rekord i låneböcker. Det är nog en av de saker jag är mest nöjd med, med ungarna. Att vi läser mycket. Jag ska också medge att jag inte alltid tycker om det. Böckerna är så samma, speciellt med twinsen som begär Ingrid-böckerna, Rorri eller Morris och Griffo eller Totte-böckerna igen och igen. Vissa kvällar är jag tvungen att säga: NEHEJ, INTE den och kasta iväg vissa önskeböcker, för att jag är så trött på dem. Då gräver vi i vårt eget bibliotek och hittar (ibland) något nytt, så man inte helt snöar in på samma meningar och figurer.

Dagens produkt:

Mika har spanat in ett ”superte”. Dyrt som attsingen, men det är en ”bomb med antioxidanter”. Jaha, jaha, vi får se hur det smakar. Sprängticka, är inte det nån slags trädparasit?

Dagens sanning:

Mammuttimarkkinat betyder att det är en massa folk som stövlar runt som stora elefanter för att komma åt några få vara som är nedsatta – för att ändå fylla korgen med normalprissatta varor. Man går ut med fyra stora kassar förnödenheter och undrar om man egentligen har sparat nåt alls.

Den här dagen började 06.20 och slutade 23.30 med att jag strök kläder för glatta livet. Samtidigt sorterade jag bort 86-ans kläder och undrade hur twinsen kan växa så snabbt. Det är fart i både utveckling och klädväg. Fammo&faffa passade pojkarna på eftermiddgen, medan Milja kom med till affären medan vi storhandlade. Tänkte att det kanske skulle gå lättare så.

Nja.

Inte längre. Hon har hållits bra i en sån där bilvagn, men inte nu längre. Nu leker hon att hon tvättar bilen, springer runt den, springer ifrån oss, sticker iväg vid kassan, skrattar som en dåre och vill gå långt, LÅNGT utan mamma och pappa. Hon, som brukar vara så blyg inför främmande människor. Varför funkar det inte när man ska handla? Igenom kom vi i alla fall, det är bara att ta barnet under armen och promenera vidare då och då.

Kvällens vardagsbild:

Den där enorma klädhögen är i alla fall mycket plattare nu. Sade den trötta mamman, två stryktimmar senare.