Plötsligt händer det

Ju äldre man blir, desto mer rädd blir man för att saker ska hända. Kanske för att man har upplevt mycket mer och sett mycket och kanske för att man bara har fler man bryr sig om. En gång tänkte jag på hur det skulle bli om alla våra barn skulle få två barn var. Herregud, jag skulle ha sex barnbarn. Milde tid, vad har jag gett mig in på?

Jag har också tänkt mycket på försäkringar, men inte läst på så mycket som man borde. Hemförsäkring, brandförsäkring, vad täcker våran egentligen? Det är inget jag kan räkna upp på rak arm. Borde man veta det? Samtidigt blir man lite trött på de där eviga reklamerna i tvn om att ”vi fixar allt” och det lovas saker hit och dit. Jag minns när jag väntade tvillingarna och försökte få en gravidförsäkring. Nepp, inget napp på de stora företagen. Jag hade haft en havandeskapsförgiftning förra gången, så jag var inte ett okej objekt. Det kändes lite fel, samtidigt som ju var beredd att betala en högre summa.

Jag har också haft två goda vänner som mist sina hus i en brand. DET är stort. Hur kommer man över en sån sak, hur går man vidare där? Båda familjerna mår i dagens läge bra, men man undrar vilka minnen som blir kvar och om/hur snabbt de fick hjälp. Och hur i hela friden ska man minnas alla grejer man har, när de är borta eller förkolnade?

Började kolla efter lite mindre företag och hittade www.polygongroup.fi. De är inte lika stora, det kan vara både bra och dåligt. De finns också i Sverige på www.polygongroup.se (lånade bilden här ovanför från dom). Måste i alla fall fråga runt lite och uppdatera det man har. Det är sånt där tråkjobb som man inte orkar göra, men som man ångrar väldigt mycket ifall man inte har gjort det när det är för sent!

Om Isaac kommer att ha lika mycket bilar (och krockskador) när han blir större, lär vi i alla fall skrapa ihop till en rätt stor bonus. 😛 Ikväll kom han med ett stort gäng bilar, som vanligt och radade upp dem framför mig. Mer och mer. Japp, det blir billigt i tonåren.