Seglarhelgen

Vi har firat eldens högtid än en gång. Vi lastade regnkläder, mat och ungar i faffas och fammos båt och sade hejdå Åbo på lördag förmiddag. Vi hade lusläst väderrapporterna länge på förhand och hoppats, hoppats att de hade fel. Regnskurar, 3 sekundmeters vind och annat bluttan-blä. Och tänk, den här gången var det faktiskt jättebra att de hade fel! 😀

Solen stålade på oss, men inte sådär brännhett som under försommaren. Det blåste uppemot 7 sekundmeter – inte nordväst – utan sydost, som var perfekt för oss! Vi gick länge för motor, för att fammo skulle kunna laga mat ordentligt och kidsen äta, eftersom vi fick sidovind i seglen. Vad det betyder på landkrabbespråk är, att man får ganska kraftig lutning på båten så man har svårare att sitta och äta. Själva spisen man lagar mat på är fäst så att den håller sig rätt oavsett läge, men om båten kastas fram och tillbaka, är det ändå knepigt.

William satte sig en stund med vi-som-gillar-att-segla-snett-och-länge, alltså faffa och jag, medan han undrade varför båten lutar så mycket. Rädd var han egentligen inte, det förvånas jag över att ingen av ungarna är, men kanske det blir så när man utsätter dem för detta liv lite oftare. Vi tog sikte på Nagu, som är på bra avstånd från Åbo och där det finns mark-el (för mikro, kylskåp och mobilladdning med mera) samt bra miljö för ungarna att röra sig i.

Att segla med kids innebär inte alltid att det är lätt, men det går. Man måste bara vara beredd på att de stökar till, att man inte hinner plocka undan. Att en väntar på maten länge, medan en annan klistrar fast sig vid tv:n (så de andra inte ser), för att han inte hör annars på grund av motorbullret och väskorna står ouppackade och mitt i vägen lite längre än vanligtvis.

Ändå är det ganska lätt när twinsen inte längre är ettåringar! Förra sommaren klättrade de bara runt och sket totalt i vad man sa. Nu leker de långa stunder för sig själva, bara någon är med. Bara alla bilar, nyckelpigor och nallar hittas, går det ganska bra. Man kanske anstränger sig lite mer med att läsa för dom också. Vanligtvis läser vi ju åt dem en eller två gånger per dag, jag brukar inte läsa HELA dagarna om de ber om att få en bok läst. ”Nä, den tar vi ikväll”, säger jag. Fast nu är vi ju fyra vuxna och då hinner man mer.

William är och kommer att förbli faffas bästis. Det är bra det. Man behöver en sån. Han var deras första barnbarn och kommer alltid att ha en lite speciell relation till farföräldrarna. Twinsen hänger på, de är också viktiga, men de nöjer sig ibland med andra saker än så länge. Tids nog kommer W att hitta andra intressen.

Isaacs största intresse är att ”ploppa steinar”. Det skulle kastas både små och stora stenar så fort man fick chansen till det. Ett ganska harmlöst intresse, så fort man... nej vänta Isaac! Gå inte i vattnet med… never mind, vi har bytesskor.

– Nej, miiiin! Han tog mitt koka!

Det var ju i alla fall forneldarnas natt, eller veneziaden, som man säger i Österbotten. I södra Finland tänder man eldar längs kusten, ändå från Åbo till Borgå, under olika tidpunkter. Det är för att eldarna ska bilda ett band, en signal längs kusten. Jag tycker det är jättefint! Här slapp man också fundera på ifall det är raket- och smällarförbud eller inte, eftersom såna inte förekommer alls. Jag tycker om raketer, men mitt gillande är  tveeggat; Tycker också att det är så onödigt att bränna upp en massa pengar, bokstavligen, för att det är fint i några minuter.

Nagu bjöd i alla fall på en alldeles fantastisk eldshow! Förutom att de hade en massa program för familjer; ansiktsmålning, fiskdamm, skattjakt och sandslottstävling. Det hela började ganska sent, i alla fall för våra kids, som inte lägger sig jättesent. William ville inte se nån eldshow; ”Äh, jag har ju redan sett en eld tändas”, sa han. ^_^

Vi sa hejdå och på återseende, kanske nästa år, Nagu, och styrde kosan hemåt, när twinsen skulle sova. Tunga regnmoln följde oss, man kan ana en regnbåge bakom segelbåten på den övre bilden, men vi förblev torra och hade goda vindar, fast vi seglade med bara genua, förseglet.

Ja, vi syns! Idag har vi haft mycket trötta och vimsiga barn, glada över att ha ”glömt” vissa leksaker under det gågna dygnet och sedan få återse dem igen.

Jag gjorde tzatziki, rostad zucchini med auraost och lite olivolja; vi hade tomater kvar från fammo Merja, gurka från musteri Pirjo och zucchini från Eine-mummi. Så bra det är med hösten, även om vi gärna hade förlängt den här helgen ett par dagar. Håh, nu väntar en lång vecka, fullspäckad med praktik och skola. Hej TYKS!