På en gång

Vår hälsovårdare ringde upp mig mitt på dagen. Jag skulle boka tid åt William för en sedvanlig årskontroll och vi konstaterade att han flyttar till förskolans omsorgsområde. Det var ändå bra att jag ringde , alla hans papper skulle ju överföras dit.

– Vilken förskola var det nu han gick i? frågade hälsovårdaren.
– Ööööh, jaa, alltså Chydenius skola, svarade jag och tänkte att det var nåt fel i det jag sa, men jag kom bara inte på vad exakt det kunde vara.
– Vilken menar du?
– Chydenius skola. Jag är fortfarande säker på att nåt är fel, men jag kan inte sätta tummen på det.
– Aah, du menar Cygneus, svarade hon.
– Ja, precis, sa jag. (var det inte det jag sa, liksom?)

Tja, när man är trött tar man det närmsta ordet man kommer på. Jag borde bara ha sagt Cynkkan ju, duh!

Det var helt sjukt fint väder idag. Inte alls sånt där skola&pluggväder. Fast det är augusti ska man komma ihåg att det här fortfarande är en sommarmånad och att flera har semester än. Bland annat min läkare. Jag har äntligen fått tummen ur och bokat tid för en kontroll av ryggen, som bråkat med mig en längre tid. Jag kan t.ex. inte stå eller gå speciellt länge utan att jag får väldigt ont. Det känns ju så löjligt bara; Jaha, vad har du för fel då? – Nja, det är min rygg, den är lite keff. Fast bara ibland.

Jag vet att man ska ta ryggproblem på allvar. Det här går inte att träna bort och det blir värra av att löpträna. Så ska det ju inte vara och jag tänker inte spendera resten av mitt liv med nån Buranakur. Samtidigt är jag så bitter på sjukvården, när jag tänker på hur lite hjälp mamma har fått med sin värk i sommar. Hur kan man… ja, jag orkar inte ens dra upp det, men hur kan man skicka hem en patient – gång på gång, och säga ”kasta nu bara bort värkmedicinen, vi har gett dig kortison” eller ”de här övningarna är bra, träna nu bara” och det blir hundra gånger värre? Fy fan va arg man blir. Här sitter jag och kan inte annat.

På tal om dumheter. När jag skulle gå till bilen idag, stod den en lastbil på gångvägen, alldeles intill vår parkering. I bilen satt en gubbe, som sa något om ”mukulat” och ”många”. Ja, han undrar väl varför vi har så många bilstolar i bilen, tänkte jag. Nej, han ville varna mig! För döm om min förvåning, på gräsplätten intill vår parkeringsplats, att en mamma med tre(!) små barn i åldrarna 1-5 år, de hade picknick där medan fadern dammsög ur bilen en bit därifrån.

Ja, det gör väl inget om man njuter av solen, men de var ju 10 cm från min bilen! Är det så lämpligt. Jag såg dem inte alls, eftersom jag kom från förarsidan, mamman var nån annanstans just när jag kom och det var lite bråttom. Barn är korta, de liksom försvinner bakom eller under en bil! Jag fotade inte dem, utan bara platsen efteråt.

Hur som helst skulle jag ju iväg och började backa, efter att mamman samlat ihop de sina. Då tog bilen i en hennes vagn, som hon hade snett bakom bilen. Mamman flyttade den, TVÅ meter, fortfarande bakom bilen så att jag puffade till den med bilen när jag försiktigt skulle ta mig ut från platsen. De verkade inte prata finska heller, i alla fall svarade hon inte när jag pratade med henne. Men seriöst?! Man måste ju i alla fall komma bort från sin plats! Man kan inte campa här! Hmmmpf.

Dagens peng:

Nu har även jag haft en sprillans ny sedel, de är ju fina! Fast den försvann nästan lika fort som den kom. Jag har inte så mycket kontanter på mig numera.

Dagens övning:

Körövningarna sparkar igång, mitt i stan. Jag njuter av solen medan jag småspringer och är sen till övningen.

Dagens tjej:

Jösses vad hon växer. Man märker det bara ibland. Våra barn är inte längre de minsta på dagis. Min lilla dotter! Hon pratar så mycket –  hon också – och sjunger. Och vilken vilja hon fortsätter att ha!

– Mamma, fammo kommer till oss, idaaaag! sa hon många gånger. Noo ska vi fara ti fammos.
– Nej, fammo kommer till OSS.
– Jaa, faaammoo, fammo, jag tycker OM fammo, hon e så gulla, jag ska kjama fammo!

Och så upprepade hon frasen ungefär hundra gånger.

Det är NU våra barn är små. Det är NU allt händer. På en gång. Det är DEN HÄR tiden vi kommer att se tillbaka på och kanske sakna. Herregud, jag måste njuta, nu. Och jobba. Och tvätta kläder. Och potträna, och studera. Varför händer allt på en gång? 🙂

Dagens stämning:

17 grader, klockan tio på kvällen. Vill stanna ute! Vill inte hem till studier och bajsblöjor! Festa nu! Rocka loss, pierca mig och köra motorcykel, leva livet, dansa hela natten! Eller nja, stanna ute en stund i alla fall. 😉