På språng

Idag förde jag en gladare William till förskolan. Det var härligt att inte behöva lämna av en gosse med tårar, även om han ville vinka åt mig ”många gånger”. Jag vet att det är knepigt det här med tårar vid avlämning. Det brukar gå över så fort jag går och det kan vara samma sak ibland när jag blivit kvar hos farmor – en person jag vet att han verkligen gillar! Han vill, men ändå är han osäker och velar fram och tillbaka, som nu barn gör. Det är ibland svårt att avgöra vad som är gnäll eller larv – eller vad som är på riktigt. Alla känslor är riktiga, men vissa måste man lära sig att brottas med. Man inte kan få allt man vill, vare sig det gäller nåt konkret eller abstrakt.

Det är duggregn och 15 grader i luften. Jag njuter! Det här är min favorittemperatur! Visst gillar jag värme också, men det här är så skönt! Svalka om man vill ha det, varmt om man sätter på en jacka. Underbart!

Igår lyssnade jag på The Voice eller NRJ, som jag brukar i bilen. De pratar mycket strunt, men ibland har även de sina ljusglimtar. Det var tal om att man har glömt att njuta av att vara vuxen ibland. Men en barnslig underton konstaterade eftermiddagspratarna att man som barn och tonåringar är så upptagna av att längta efter att vara vuxen och när vi äntligen kommer hit, är det liksom lite sak samma! Man klarar av att äta efterrätten före maten, man får vara uppe sent, vi kan köpa vad vi vill och så vidare. Låt oss njuta av småsaker som är bra och som vi tar för givet.

De sa också att man kan gå ut mitt i natten utan att man rymmer hemifrån. Haha, nåja, med småbarn skulle det väl ändå tolkas som att man rymmer från barnen. ^_^

På tal om småbarn. Jag har sett många föräldrar som är ute med sina barn, och som faktiskt sitter ner i lekparken. HUR gör man det, i mer än ett par minuter? Våra ungar springer runt med vagnar, springer mellan gungorna, springer till sandlådan och iväg! Det kommer bilar och mopeder runt vår gård, man kan inte lämna dem ännu. Hur sjutton gör man då för att sitta ner och läsa eller nåt sånt?

Det kommer lite äpplen från det gamla trädet på gården. Ungdomarna brukar hänga därunder på kvällarna, klättra upp och länsa grenarna de kommer åt. Jag ryckte åt några äpplen jag kom åt. Kanske man kan göra paj av de här eller så har jag lovat för mycket åt pojkarna till ikväll. Nu blir det ett ryck med skolarbeten. Den där Hensun ska göras (personlig yrkesprovsplanering, eller vad det nu kan tänkas heta på svenska) och det lär ta ett tag.