Och sommaren var ännu varm

Twinsen ville inte somna alls ikväll.

– Det är tjåkigt! sa Milja, där hon låg på sängkanten och viftade med benen.
– Ja, det tycker faktiskt jag också, sa jag, men man måste sova, det blir en ny spännande dag imorron.

Fast det är ju inte alls spännande att sova. Inte alls. Jag tycker fortfarande det är tråkigt att lägga sig, fast jag är 37. Kvällens fortsatta samtal med mina minsta florerade runt favoritserien Rorri Racerbil.

– Vad heter Rorri? frågade Milja, sådär lurigt, med ett stort leende och tindrande ögon, sånt där som sprider sig med värme i halvdunklet.
– Han heter Lauri, på finska. Menar du så? svarade jag.
– Jåå… Vad heter Ripa?
– Han heter Store Chris på svenska.

– Vad heter fammo?
– Fammo Merja.
– Vad heter mamma? Mamma Bitte (utan att vänta på svar. Tja, ibland heter jag Mamma Äiti.)

– Vad heter Isaac, frågade dottern sen och svarade: Gosegjiis! med ett skratt!

Idag har vi kunnat vara ute också. Tack fammo (och William också) för maten och plättarna! 

Augustikvällen fortsätter att vara varm och vacker, det är 18 grader klockan elva på kvällen.

– Vem är det mamma? 
– Det är ett nypon.
– Ahaaaa, ett nuupon. Den är inte tomat.

Nej, så sant min son. En annan gång sa han ”den är inte bajs”, vad nu det betyder för en tvååring. Varje gång vi går förbi den där busken ska det tittas och frågas, för man måste ju vara säker!