Brillor och feber

Hur kan två febriga, snoriga ungar, vara såhär vilda? Ena minuten ligger de utslagna på soffan och nyser, den andra springer de ikapp med varann. Okej, det lär ha att göra med paracetamolen jag gav dem mitt på dagen, men ändå. Ungar är konstiga! ^_^

Idag var det hemmadag för hela slanten, som gällde. Jag fick en extrem flashback till deras bebistid, eftersom den här natten var sjukt lång. Nånstans igår kväll, började det med att Isaac gnällde över att han hade ”ont i munnen”, vilket för hans del brukar betyda halsen. Alla vet ju hur ynklig man känner sig när en förkylning bryter ut och jag antar det var precis så det var. Han vände och vred på sig, trots att vi gav värkmedicin. Antaligen var han irriterad på snoret eller så kändes det konstigt.

Lite senare vaknade Milja också och slutligen låg vi fyra personer i stora sängen. Det brukar gå bra, men nu när de är sjuka, rullade de på varandra och freakade över det, grät och ville absolut inte bli nuddade, inte peta på mig, inte röra! Så ligger man där på sina 40 centimetrar ledig säng och tänker ”Åååh, det HÄR är familjeliv, yippie-kay-yay”. Att sova en halvtimme, plus en halvtimme, plus en timme, eller vad sjutton det nu blev, är bland det värsta som finns. Nej, förresten, att lägga till bebisskrik är värre. Vi har ju ändå ganska stora barn, som kan tala om vad som är fel (om de är på det humöret), i jämförelse med en bebis som bara skriker. Och självklart menar jag att det inte bara är synd om föräldrarna, utan om barnet/barnen också – man vill ju hjälpa – ingen vill se sitt barn lida, allt är bara sjukt jobbigt. Det känns också som extra mycket höst, när de här virusen kommer tillbaka.

Twinsen har förresten börjat utveckla nån slags nattskräck under de senaste veckorna, eftersom de vaknar och gråtskriker i tio minuter. Ibland är det ”Teeeletubbiees, teeeletubbieees” eller ”inte den bollen, inte den bollen” eller något liknande obegripligt. Tack och lov brukar det släppa ganska snabbt.

Det blev en innekväll med lite mer stickning och DVD:er. Tack och lov att det finns filmer som alla tre ungar gillar, som Rorri Racerbil eller Minuscule. Jag stickar vidare på en väldigt enkel sjal, Nangou, i brunt och marmorvitt. Jag gillar den redan. Det bruna garnet är Cascade Heritage i mjuk merinoull. Prisvärt och väldigt mysigt! Jag gillar sjalen redan, även om jag hade tänkt mig en ännu mer sandbrun färg.

(Går)dagens tvillingbild:

Lycka är när man FÅR gå i vattenpölar.

Dagens glosor:

Det här med att ha glasögon är svårare än jag hade väntat mig. Speciellt att vänja sig vid dem. De mindre bågarna gör att jag blir mer yr, så jag använder mest de mörkblåa med större linser. Och jämt slarvar man bort de där arma brillorna! Tack och lov behöver jag inte ha dem när jag kör bil eller är ute sådär annars, men å andra sidan är det knasigt att inte ha på dem också. Jag blir yr så fort jag vänder på huvudet. Har det att göra med att de är plus-glasögon eller att jag har brytningsfel eller vad är det? Kanske det bara är så för alla i början. Ungarna slår armarna i dem, när jag ligger och läser, de är inte heller vana med nåt sånt här. 🙂

Första dan Milja såg mig med glasögon sa hon:

– Vem är det? Är det fammos? (vem=vad) ^_^