Den sista dagen i juli

Jag låg på spikmattan och väntade på åskvädret inatt. Det ruskade hårt i träden och himlen var lila, som den brukar vara innan oväder. Kanske kom det åska, kanske inte, jag somnade – för en gångs skull inte på spikmattan. Jag brukar vakna efter en timme och undrar vad tusan det är som gör så ont i ryggen.

Gårdagens löprunda var den tyngsta på länge. Det var ifjol vid nästan exakt samma tid som jag började våga springa på riktigt. Nu märker jag att sommaren slappande har tagit ut sin rätt. Lite över fem kilometer avverkade jag i sakta mak, men jag var tvungen att gå. Jag försöker att tänka och tänka på att jag inte ska tävla med nån annan än mig själv, det är helt okej att gå de gånger man inte har krafter, men det tar ändå på det där dumma egot. Åtminstone vet jag att jag klarar mig i gruppen ”Nybörjare Plus” i höstens löpskola. Där ska man klara att springa 20 minuter i ett svep (den första kräver 10 minuters löpning utan avbrott).

Vill man ett steg upp, till grupp Kuntoilijat (Motionärer), ska man klara att springa 10 km på en timme. Det kan jag inte och har aldrig kunnat. Det enda knasiga är att jag borde vara i motionärsgruppen, eftersom de där arma träningstiderna sammanfaller med körövningarna och det andra passet är halv sex på måndagar. Halv sex – när skolan slutar klockan fyra är ganska maffigt, märkte jag. Men nåja, kanske det går när man är igång. Å ena sidan skulle jag kanske klara av att springa själv,  å andra sidan vet jag att man sporras till tuffare pass och gör bättre ifrån sig i grupp – jag i alla fall.

På tal om åskväder och svett. Det kanske inte kom nån åska, men jag fick en virvelvind att underhålla idag. Williams dagis börjar imorron, idag har vi slappat och spelat, varit ute och sen lagat mat. Jag tror jag har sett samma Angry Birds-bana hundra gånger och till slut svarar man bara ”åh va fint!” (precis det där man nuförtiden aldrig ska svara till något) utan att egentligen titta. Det är skoj med Angry Birds och spel, men inte efter hundra gånger! 😉

Milja och William lekte Kriget Med Täcket (som självklart slutade i tårar), studsmatta på balkongen och det blev aldrig riktigt lugnt innan natten kom. Det är så annorlunda att underhålla twinsen, än William. Han kräver mycket mer, han är bara sån. Nu blir det skönt med fler kompisar och avbrott efter två månader hemma. Ja, till saken hör att vi fick dra av HANS avgift och han stannade hemma i två månader, för han hade annorlunda kontrakt med dagis (påskrivet ett par år tidigare) så vi sparade i alla fall 80 euro där.

Hopp och bus och liv och rörelse och trångt på balkongen.

– Ingen faja mamma, ja pussa dejj.

Har du godis mamma? Vad ätej du?
Jag: Sscch, hemlis! (jag ninja-äter godis ibland)
– Tihiii, hemlisss!

Jag har stickat klart en till Clockwork-sjal. Den här gillar jag ännu mer. Stickat i Shibui Sock, det röda och blå är restgarn. Det vita är Regias sockgarn.