Inte så möulot

Yay! We’re back in business! Tvillingarna somnade kvart över nio ikväll och det känns så bra! Visserligen har det varit dubbelt värre att lägga dem sedan vi slutade med napparna, men nu verkar det ändå gå bra. Förut lugnade de ner sig och somnade snabbt, nu har det tagit mer tid och de vill sparkas, gå iväg, frågar efter vatten, leksaker, vill gå upp och så vidare. Det är den där tiden av dygnet då man varit igång hela dagen med Bad Piggies och Angry Birds och en massa andra roligheter – som är roliga ett tag, men inte dygnet runt. Det känns ändå så befriande att twinsen kunde vara på dagis och sova utan napp även där. Det går alltså att ta av dem nappen på en gång, men det kräver tålamod. Nu börjar det normaliseras och det är två veckor sedan vi tog bort napparna helt.

Isaac har lagt på sig en del dialektord efter vår Österbottensemester.

– Har vi na toko? frågar han ibland. (med ”o” som i ko)
– Nej, du bööver int na todee bil just nu, svarar jag, eftersom Isaac är den som svänger sin kappa efter vinden och ändrar intresse för ett visst föremål lika ofta som andra byter strumpor.

En annan gång sa:

– Jag tog int taan den na. (=jag tog inte bort den därifrån)

Jag ler i mitt hjärta. Jag vet att dialekten inte kommer att stanna, de talar ju inte den dagligen. Själv har jag blandat min egen österbottniska med lite mer korrekt svenska, för att hjälpa ungarna på dagis och sådär annars. Fast det verkar ju förstå dialekt ändå.

Jag drar mig till minnes en situation med William och moffa. Vi var i Kållby för nåt år sedan och moffa höll i katten, doftade på huvudet och tyckte det luktade mögel. Pappa, som kanske är den som talar starkast dialekt av oss i primärfamiljen sa då:

– Kom å låft, William, ha låftar möulo i hövo!
William replikerade snabbt:

– Mamma! Moffa säger att katten dofter melon!

Dagens mysstund:

Vi slappade i soffan efter dagens misslyckade, lyckade fisksoppa. Den blev riktigt bra och gick hem hos alla ungar och mig själv, fast jag bara slängde ihop den. Och ett tag var vi alla där i högen, i soffan. Till och med William ville vara med. Att bara lata sig, lyssna på det efterlängtade regnet som väter vårt torra Åbo, var skönt. Vi har haft så torrt att gräsmattorna är gula och björkarna har börjat tappa blad. Inte för att det är höst, utan för att det är torrt . Så ”möulot” har vi inte här i sydväst, trots att sommaren har tett sig mycket annorlunda norröver, vad jag förstått.