När man bor ett stenkast från Ikea kan man gå dit på lunch

Dagens hitta-på-med-ungarna var att äta på Ikea. Det finns massor av saker Mika och jag hade velat kolla på, men vi kom snabbt fram till att det var störtomöjligt med tre barn. Jo, man kan härda ut och springa efter dem, lyfta dem tillbaks i vagnen och bära dem, men vi valde att äta och sen gå ner genom nedervåningen. Milja blev tokbesviken på hela ställen – hon hade ju väntat sig en rutschbana och lekpark! Jag hann i alla fall få med mig en badhandduk, två diskborstar, ett lock (äntligen i rätt storklek!!!) till vår stekpanna och en taklampa för 6,99.

Handduk var det ja. Jag spanade efter en likadan som J-syrran har, jag tyckte den var fin i sin enkelhet. Medan man passar ungar, glömmer att ta en väska att handla i och således bär runt lite barn och saker och tittar – tog jag fel. Jag skulle ju ha en BADhandduk, inte två HANDhanddukar. Nåja, de funkar ju så också.

Att äta med kidsen gick bra i alla fall. Isaac slukare sju köttbullar och åt till och med fler än storebror. Milja åt två och en halv, vilket är mycket i Miljamått mätt. Sen blev killarna fundersamma över att det dröjde så länge för pappa att hämta glassen. VAR var den utlovade glassen – eller var det bara lögn? (Nejdå, de fick sin glasspinne!)

Sen blev det som sagt en mycket kort och intensiv runda genom nedervåningen och lagret, kort och koncist, precis som det mesta i småbarnslivet. Det är den dåliga grejen med Ikea. Man måste faktiskt GÅ genom hela lagret, man kommer inte ut från caféet på nåt annat sätt och det är ganska långt om man bara ska äta och har med sig småttingar. Det gick rätt så bra ändå, William åkte snålskjuts med mig och höll i lampan.

– Mamma, är det här en roskis? frågade han, när han höll lampan opponer. Den var ju bara inlindad i en tunn plastduk, så det såg väl ut så.
– Nej, nej, det är en lampa, du måste akta den lite grann!

Och så lämnade vi ett ganska folktätt Ikea med en massa nya idéer och tankar om att komma hit bara vi vuxna och faktiskt handla nåt av det vi planerar till skräprummet – som blir ett till barnrum. Snart. Det var fint väder, men kallt i luften.

Det blev ingen lekpark mer än hemmagården, men det dög bra det också!

Tittut mamma! (herregud, den där blicken smälter mig som vax) 

Krassen blommar fint i år och sprider färg i trädgården. Det påminner mig om att jag har ett Novitagarn med just det namnet och färgen – som jag inte stickat än! Jee, höstsockor!

Och kolla! Där hänger den! Vår dyrbara lampa. Faktum är att energilampan inuti var en euro dyrare än själva lampan. Det tycker jag är lite lustigt. Men! Den tänds direkt! Wohoo! En annan ny grej är gliddörren i bakgrunden. Det har länge saknats en dörr i den breda öppningen, men nu är den nya dörren på plats och den funkar superbra! Och den var inte lika billig.

Dagens Milja och tvåspråkigheten:

Hon bläddrar i boken Vems kompis som är ritad på ett sånt sätt att det kunde ha varit ett barn som klottrat på vissa ställen. Det är för övrigt en väldigt bra bok. Plötsligt blir hon väldigt bister och sätter pannan i djupa veck.

– Vem har piirätät här? Vem? och sen svarar hon själv:
– Isaac haj piirtät!