Skip to content

Hemmalivet

15 juli, 2013

Det är väldigt terapeutiskt att stå och stryka kläder. Jag står och mal genom den där en och en halv timmarhögen med kläder, fast jag inte måste stryka allt. Jag tycker bara det känns bra. Det är kanske för att resultatet är så synligt.

Idag har det varit en lång dag. Det är hulabaloo mellan 07 och 22.15, med en paus för twinsens dagsömn (få se hur länge den håller i sig…). Skulle man ha en tvååring, kunde man rucka på det där sovschema lite mer, men när de ändå är två, blir det inte bra om de inte sover på dagen. Man kan inte heller dra dem båda i en vagn så att den ena kanske somnar och den andra inte eller ha dem i bärsele. Isaac är som en potatissäck (en fruktansvärt söt sådan, dock), till skillnad från sin spänstiga, studsiga syster, medan han däremot är rappare i tal och ord.

Dagens low:

Jag hade äntligen fått William att stanna ute några minuter – inte mer än fyra, fem minuter på gården alldeles själv, medan jag tog in tvillingarna, klädde av dem och dammsög sand. Balkongdörren står öppen och fönstret likaledes och plötsligt hör jag hundskall och någon som säger (på finska):

– Det är lugnt, han är kopplad, han sitter fast, han sitter fast!

Fan också. Första gången William vågar vara ute lite själv på gården kommer det en hund och han är rädd för hundar. Jag kan ju inte vara arg på William över en sådan sak, men i stridens hetta hade jag två bångstyriga tvååringar med sand i skorna och jag trodde han skulle klara sig själv, ugnen var på, maten på väg och det blev åter igen alltför länge mellan måltiderna – speciellt för min egen del. Jä*la tics och lågt blodsocker, hur ska man hinna och funka med allt det där också? Och varför reagerar jag så kraftigt på det?

Det är så mycket som händer i W:s liv just nu, han skulle behöva mer stöd av mig, det vet jag, men ibland hinner jag inte. Istället blir jag arg och hamnar sedan att förklara mitt beteende och jag tänker att jag ger honom en massa trauma i barndomen för att jag inte hinner lyssna eller satsa som jag borde.

Nåja, idag fixade jag i alla fall undan en stor hög med tvätt, som legat där alltför länge, det blev en god fisksoppa (även att frysa in), vi hann vara ute i parken och stida om Angry Birds:en, men även leka alla tre ungar i Williams rum en lång, lång stund, så att pappa Mika äntligen fick en sovmorgon, han också. Svårast av allt på sommaren: att hitta på nåt kul hela dagarna och att ha maten fixad i tid – hela tiden.

clockwork_Americana1
lellefgrisen
likefather
litelika
ohejochhaDagens minnesvärda:

– Isaac, ska vi gå till sängen och mysa? (innan läggdags)
– (fniss och stort leende) Nä, buuusa!
– Kom då!
– Hahhaaaa, jag äter din näsa, smask smask!
– Nee, du kan int, den sitter fast!

 

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: