Lekpappan

Är det nån annan som tycker att det här parkhänget är rena rama träningspasset ibland? Okej, det beror kanske på att vi har tre vilda ungar, som alltid ska klättra där det är högst och brantast, självklart. Det är ju mest spännande där. Eller så ska twinsen absolut ta sig upp där William just lärt sig komma upp själv, som vid branta träpanelen eller de dinglande trapporna.

Alldeles nära oss finns en lekplats som hör till en förskola, den är mäkta populär. Isaac är den som är minst våghalsig (än så länge) och nöjer sig ibland med att leka i sandlådan (det tycker jag är en passande lek) eller håller sig lite lägre.

Milja trivs bäst i gungorna eller med att klättra och rutscha.

Den här bubbelleken blev så rolig, att vi fick avbryta den. Vi turades om att blåsa, William sprang omkring som en tok och ”dödade” alla bubblor eller dumsnutar och Isaac hakade genast på: Dommsnuutrar, dommsnuutrar. 

Sen blev twinsen lite irriterade över att bubblorna flög iväg, eftersom det blåste. De stod och sträckte sig efter dem och Isaac sa:
– Kom baaka bubbjorna!
Milja kontrade strax: – Kom baaka, blubblorna!

Det är bra när de börjar leka mer tillsammans, men det betyder också att de vilda lekarna eskalerar snabbare, när alla tar efter varann och springer runt som dårar.

Då är det tur att man har en pappa som själv gillar att träna och leka! 😀

Vi träffade också en kurdisk mamma och pappa med sin dotter, som var nio månader. Mamman pratade även norska och det var skoj att få prata svenska i dessa bygder!