Somrigt i maj

En sån här dag borde man nästan varit på stranden. Förutom att det var blåsigt, var det jätteskönt. Hur som helst fick William en lekstund med en kompis och jag passade på att städa och plocka ihop saker, medan twinsen sov.

Är det nån annan som har problem med leksaker som hör ihop? Eller rättare sagt, borde höra ihop. Med William hade jag koll, jag höll ihop pussel och bilar, släp och tillbehör, men nu är det störtomöjligt! Vårt vardagsrum är fullt av legobitar, Brio-tåg och -gubbar, små McD:s-grejer (i bitar självfallet), halvtrasiga bilar, lösa däck, hela Kylarköpings armade och en förbenat massa småpryttlar som jag inte är är säker på vart de här. Idag tog jag fram en stor kasse och bara kastade sånt som var löst eller trasigt. Åh, va skönt! Och sorterade legon, Duplo, bilbanebitar och papper. Och hittade små däck som fattats. William och Isaac älskar dessutom att tejpa fast små post-it-lappar och långa garner på sina verkstäder och på motionscykeln, eftersom det tydligen är agentfällor och skrotisbilarnas upptåg de iscensätter. Jag hatar tejp, förresten, men låter den leka ibland och så städar man undan med besked.

Längst in under tvbordet hittade jag även Raoul Caroule, som Isaac gråtit efter sedan igår. Isaac har nån slags fixation just nu, han måste absolut ha brorsans alla bilar, de slåss om samma saker mer än vanligt, men Isaac har svårast att ge med sig. Ikväll rev William bort dekalerna på en sämre Blixtenbil och Isaac blev helt ifrån sig om han inte fick ha JUST DEN bilen, jag fattar inte varför?! När de äntligen hade bytt (hundra gånger fram och tillbaka) skulle lillkillen sova och vrålade efter Finnn Mäkkmissaaajl tills jag inte orkade höra på det längre. Kanske vi borde göra om hela vår lägenhet till Kylarköping? Två skulle vara glada i alla fall. ^_^

Det var kanonfint ute och i en av sandlådorna nära oss, har de fyllt på sand. Sån där mjuk sandstrandssand, den var toppen!
Milja har kommit på att hon ska klättra uppför ribbstolen till den högsta rutschkanan. Jösses vad hon höll på! Och jag var lite rädd, den är ganska hög den där ställningen. Isaac blev arg för att han inte lyckades klättra upp. Han är inte lika snabb som syrran, som faktiskt är mest våghalsig av våra barn. Dessutom kan Isaac inte klättra, eftersom han bär på sina bilar hela tiden.

Okej, den lilla rutschisen dög också. Det var så sommarklart och soligt, att det nästan kändes som juni. Brudspirean står i full blom, häggen slår ut och himlen är blå, blå, sommarblå.