Kvällssol

Plötsligt blev det grönt och somrigt. Inte ens björklöven har hunnit slå ut färdig. Klockan är över halv tio och det är ljust när jag kommer från vårens sista sångövning (fast vi har en liten avslutning nästa vecka också). Inte en molntuss på himlen.

Milja har klarat sig med att bara vara förkyld. Jag försöker hitta inspiration till att läsa och repetera inför vårens sista tent, som jag skriver om – igen – fast jag satte full poäng i den förra gången. Jaja, det blir inte exakt samma frågor, men det stör mig. Jag oroar mig för sommarlov och ungar. Kanske man borde hämta ut ett näve lyckopiller på en gång? De där pengarna som man så gärna skulle sätta på en resa, går åt till dagis. Vi har inte möjlighet att säga upp platserna, det kan ta så länge att få tre (eller minst två) nya. Stora W börjar ju i förskolan, men han behöver lite dagis innan det. Jag tror jag har nån vårdepression light eller så har jag bara tappat stinget för tillfället. Men fredagen ser jag fram emot, Heidi! 😀

Isaac steg upp tjugo över sex i morse. Jag hörde honom prata med Milja och storebror, i den sistnämndes rum.
– Bajsonge, bajsonge.
– Neee, du får inte säga så, mumlar jag. Och han kommer sättande:
– Ingen panik mamma, ingen paniiik.

Milja och han har börjat bråka lite mer, de knuffas sinsemellan och tar saker, bara för att reta varandra. Ibland står de och munhuggs: ”Du e dum” ”Nee-e, du e dum”. Hur kan man allt sånt där, fast man bara är två bast?