För att du finns

Grönt, grönare, grönast! Det är sommarvarmt och träden håller på att få knoppar och blad. Ljuvligt! Mindre ljuvligt är att Isaac hade feber ännu i morse och hängde som en trasa i min famn, tills han kom på att han ville ha mammas korvsoppa och kvicknade till. Snorigt värre, men han mår ändå rätt bra. Jag hann i alla fall vara på morsdagskaffe på dagis och det var trevligt värre! Det var skoj att hinna prata med dom andra mammorna också, det finns ju inte tid till sånt på vardagar och dessutom har Mika varit den som ofta tagit ungarna.

Mitt i alla grönska läste jag om tragedin i Eslöv, om en liten Isaac eller Milja som inte finns längre, för att pappan glömde bort honom. Det rev i mig och jag höll på att börja gråta inför William, när jag satte mig i bilen ikväll och det var bara han och jag som skulle till bibban. Två tomma bilstolar bakom oss. Tänk om det hade hänt något med våra småttingar. Nej, huu, jag funderar för mycket på vad som hände när det där barnet fick vänta (grät han mycket? varför var det ingen som ingrep? var han helt ensam där? hörde ingen? dagis? dör man på sex timmar?) Det enda jag tänkte var, att om det hade varit jag och jag inte haft flera barn, skulle jag kanske inte orkat leva längre. Fast man vet ju inte hur man skulle ha reagerat. Var det nåt annat som orsakade hans död? På nåt sätt skulle det kännas bättre om det var så, och inte värmen i bilen.

Nej, huu, jag måste ruska av mig de här otäckheterna och en del av det gör jag genom att skriva. W och jag skulle till bibban som sagt, men de stängde två timmar tidigare, eftersom det är dan före pingstafton. Vi åkte och köpte glass istället! 😀

– Lite staik, sa Milja och tyckte att glassen var ganska kall och hård. Men nu har vi i alla fall testat isglass, som W slukar, men twinsen äter med måttligt intresse.

Det blev en blöt kväll, det goda vädret till trots. Alla ville bada. ”Flickan pluppaj”, sa Milja och pojkarna samsades i toan, öste vatten och makaroner (ja, riktiga makaroner…) och hade väldigt kul. Fast de somnade också bra efter, det ska medges.

Som kontrast till det dystra idag: Jag har hittat en rolig blogg via Instagram (man hittar mycket rolig inspis där!) som är en ännu ärligare blogg än min är. Kanske en smula överdriven, men rolig. Läs till exempel vad Meekatt skriver om fredagsmys, det är så träffande!

Nu har tre skrykliga – och torra vid det här laget – ungar somnat i en hög i sängen och jag kramade dem lite extra (och läste fyra sagor, fast jag var lite rastlös och ville upp), bara för att dom finns. Nu ska jag kolla lite tv och stryka kläder.