Skip to content

Att vara arg och att smälta

9 maj, 2013

Egentligen var det ju Isaac och Milja som hade rätt att sura idag. De har varit så snoriga och hostat så hemskt, speciellt Isaac. Istället blev det jag som fick spunk, blev less på allt det här stugsittandet, matkokandet (fast det var Mika som fixade lunch) och hemmasysslorna. Jag kunde inte sluta tänka på att jag vill gå på bio (vill verkligen se den där Iron-Man 3-filmen), motorcyklar, fest och allt som har med mitt tidigare liv att göra. Tänk att få gå vart man vill! Inte släpa hem blöjor och välling! Inte byta bajs! Inte koka tråkiga makaroner! Inte sitta på sandlådekant och sura! Inte förbjuda och arga sig när ingen lyder!

Jag vet inte hur man ska bli av med de där negativa tankarna. Kanske man bara måste tänka dom klart? Härda ut, liksom. Och jag är i alla fall en sådan person att jag måste ha en stund för mig själv, helt själv. Att spela nåt larvigt spel, sätta musik på hög volym, kanske städa eller bara vara. Det skulle ju kunna gälla vad som helst, ett jobb där man aldrig har tid att ta ut semester, det kanske känns likadant? Jag har en kollega, instrumentskötare, som blev klar för två år sedan (från samma grupp jag började) och hon har haft en veckas semester i år. Hon är ensam på sin position, vikarie, så hon har ännu mindre att säga till om, fast hon verkar trivas rätt bra. Förutom det där med att man är så himla fast, när man är själv.

Det är svårt att vänja sig av med frihetsberoende oavsett ålder. Vissa gånger slätar man bara över tanken lättare, andra gånger surar man längre. Idag var det en sura-länge-dag. Fast det gick över. Och kanske jag gjorde skäl för det där William skrev på morsdagskortet, det med att jag bygger med klossar och tågbanor och skriver med honom. Det värsta med att börja pyssla och leka med ungarna, är att man får göra det hela tiden! Men det är ju kul också, ibland.

klossarochtagSå sitter vi där, ungarna och jag, på den där samma kvadratmetern och trängs. Trots att det finns över nittio till.

litenmedmossan2
litenmedmossanLite ute har vi också varit. Det är varmt, fast det har regnat. Björklöven har börjat slå ut sina klibbiga knoppar och jag tänker att de där små mössöronen skulle passa bra i ett garnkok. Har dock ingen alun att beta med.

tulpantulpan_gghTulpanerna liksom strålade av färg i den annars grågröna naturen. Snart slår de ut!

endropeenEn liten droppe hopp dallrade på ett stort blad. Där låg den bara. Ensam, fin och glittrande. Som en liten diamant.

William har ändrat lite. Han och jag bråkar inte lika mycket, det känns som om han faktiskt lyssnar mer på mig, att det vardagstjatet om allt möjligt verkligen har haft en inverkan. Och han är faktiskt en väldigt snäll kille.

Idag berättade jag en halvlång historia om att alla bråkar, hur jag bråkade med min mellansyrra när hon var två och jag åtta. Att det var så kul, för att man ville retas ibland! Och hur fel det kändes när hon skvallrade åt mamma.

Ja-a, du William, det är inte lätt att vara varken stor eller liten, sa jag sedan allvarligt, vuxligt.
Men mamma, jag vill vara barn! Man får göra mycket roligare saker än vuxna, sa han och fortsatte sin lek.
Amen, son, du har fattat det här. Njut!

Och igår, i bilen, hade jag mycket tics. Jag beklagade mig lite över det, men sa att det bara är så. Då utbrister han:
– Jag skulle vilja ha en trollformel som tar bort alla dina tics! 
Sen funderade han ett par sekunder.
Men jag har inte kommit på den än.

Jag log bara stort. Inuti och utanpå. Och sa:
– Tack William, va du är snäll. Mina tics blir faktiskt lite bättre när du gör mig glad!

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 11 maj, 2013 07:24

    BITTE, din text kunde komma direkt från mitt tangetbord!! Så där känner jag också jätteofta. Handlar då om fyrbenta i mitt fall, men det är samma känslor. Jag har ju inte haft ledigt typ mer en 2 veckor på 4 år och då talar vi inte om 2 veckor i ett sträck, utan nån dag här och där. Då jag är ledig från jobbet, har jag ju ändå 5 egna hundar som jag inte ”blir av med”. Jag KÄNNER med dig, men som tur är, så vinner det positiva alltid i slutändan! Kram!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: