Den där avgiften

Jag hade just vant mig vid tanken att jag ska stanna hemma med alla tre i sommar, två månader. Det skulle vara ett välkommet och ganska långt avbrott från dagis, speciellt eftersom Mika är ledig hela juli. Det där med juni var ett frågetecken, men jag tänkte att vi spar en massa pengar genom att låta ungarna vara hemma även i juni (och inte bara delar av den månaden), eftersom det stod på dagispappret att de som har barnet hemma i två månader, befrias från avgiften under den tiden.

Jag tycker väldigt mycket om vårt dagis. Ungarna funkar bra där, vi funkar bra med personalen och vi har liksom arbetat in oss där. De har ett kristet tema, men inte på ett överväldigande sätt. De sjunger en del kristna sånger, men inte heller på ett sätt som skulle vara stötande eller för mycket (i dagens känsliga samhälle, där det är så UTE att vara kristen och tillhöra sånana ”sekter”. Nåja, jag överdriver, men ibland får man det intrycket av samhället och av vissa grupperingar inom olika religioner, som förstör för andra).

En sak är de däremot väldigt dåliga på att handskas med – och det är pengar. De slösar inte, men det har varit så extremt trassligt med dagisräkningarna det senaste halvåret. Såpass trassligt att någon av dem blev obetald och vi hängde inte med, så det blev en Intrum-räkning. Vi betalde den och nu senast kom en till, där de krävde 340 euro. Vi försöker fixa, tolka och betala allt i tid efter bästa förmåga – och idag kom ett mail om att den senaste indrivningen var felaktig! Nåja, det går att rätta, bara att dra av på nästa räkning, men i alla fall! Hmmm….

I samma veva passade jag på att nämna att vi skulle ha två avgiftsfria månader, eftersom ungarna skulle vara hemma i sommar. Nix. Det går inte! Har man barnen på dagis via servicesedel, hamnar man att betala för årets samtliga tolv månader.

Va… VA? Jag höll på att få hjärtattack och ramla av stolen! Och jag kände mig så dum. Hur hade jag missat det här? 😦 Jag vet ju att vi använder oss av ett system som kallas för servicesedel. Det innebär att staden Åbo tillhandahåller dagisplatser via Folkhälsans dagis, den där sedeln är ingen riktig sedel utan ett bidrag från Åbo stad. Sedeln har diskuterats, vänts på och väckt stor förargelse när den presenterades av Bastrygghetsnämnden i Åbo. Det är säkert det som gör att vår avgift är ganska hög (515 euro för twinsen för en månad och lite till för William, men hans avtal löper enligt ett gammalt arrangemang, som kallas köptjänst). Vi fick inte plats inne i stan, när vi sökte åt William första gången och således hamnade vi lite på sniskan, vid just Folkhälsans daghem, som hjälper staden med dagisplatser.

Men vad det här nu innebär, är att vi fortfarande ska betala nästan 1100 euro (herregud, över 10.000 svenska kronor) för två månader då ungarna inte ska vara på dagis! Det har vi inte råd med! Jag får ju sämre lön under sommarmånaderna, eftersom skolan har lov och vi inte får jobba inom vården än (förutom gratis, vi har inte klart alla delar i utbildningen som krävs för att få jobba) även om vi har en del längre uppgifter under sommarmånaderna också. Vad gör man nu då? Söker med ljus och lykta efter nåt McD’s- eller tidningsutdelararbete och låter ungarna vara på dagis i juni också – för att faktiskt få nån nytta av de där pengarna? Eller söka en ny dagisplats, som man inte vet om man för, förrän om fyra, fem månader? Argh.

Kanske det här löser sig, av sig självt. Eller kanske blir det bara ett svårt val.