Sång och eftertanke
Jag hittade en mycket intressant lista via Psykiatri2000-bloggen. Där behandlar man för första gången, i skriven text, olika grader av Tourette och allt det som kan höra till på olika sätt. Det finns också en lång lista över saker man kan ha i samband med Tourettes syndrom och jag blev förskräckt när jag läste den. Det finns alltså stora benägenheter till alkoholism, raseri, PMS (?), dålig språkförståelse, sexuellt ofredande, pyromani och så vidare, och så vidare. Om det är föräldrar till barn med Tourette som läser den, ber jag er att tänka på att allt det där inte kommer samtidigt eller nödvändigtvis alls. Jag har t.ex. inte alls haft svårt för språk eller att tala och uttrycka mig. Inte heller har jag ADHD, vad jag vet. Det är något man numera alltid anses ha om man har Tourette. Knasigt värre. Däremot förstår jag om man har mycket tvångssyndrom, eftersom gränsen för det är så vag. Alla tic är ju en slags tvångsgrej man gör för att slippa undan den obehagliga känslan att låta bli. Intressant sida, det där.
I övrigt: lite blandat från helgen
Solsken och blå himmel! Så underbart! Och gräsmattorna grönskar, snart slår tulpaner och annat roligt blomster ut. 😀
Feelgood-byxor. Såna man köpte för tio år sedan, men fortfarande ryms i. Och de är inte speciellt stora!
Sockmani, som vanligt! Jag stickar i brokiga, fläckiga och randiga färger. Det översta är Schoppel-Wolle:s Fliegende Untertasse och en persikofärgade är Opals garn, Sweet&Spicy.
Vi var med och firade en pastor vid Metodistkyrkan, han ska sluta. Det var en fin tillställning och en så uppsluppen och glad stämning, trots att han var så omtyckte och skulle byta post. Han pratade om förändring – att det är något bra. Att man ofta är rädd för förändring för att man förlorar kontrollen, men att det också är en bra sak, av samma orsak. Kanske man leds in på vägar man inte trodde man klarade, eller vägar som man var menad att ta.
Och mera sång! Idag var det välgörenhetskonsert på Aurelia, svenska församlingen i Åbo. Solen sken in på oss och akustiken var jättebra. Jag tror vi sjöng rätt bra också. 😀
Nu har jag ätit tzatzikidip och morötter igen och mina klasskamrater måste tro att jag är nåt vitlöksfreak. Varför är det så gott med det, varje söndag? 😛
Du skriver så bra, Bitte…du borde inte bara blogga…utan ta det ett steg längre…inte bara för din skull…utan för alla andras…också..
Du har så kloka funderingar och slutsatser…värda att lyftas fram…
Det är en stor glädje varje gång att läsa din blogg…viktiga saker!
Kram till dig du kloka kvinna med det stora hjärtat…du gör skillnad i världen!
Tack Gina för de fina orden, det gläder mig storligen! Jag vet bara inte vad nästa steg är. Det kanske är nåt som kommer med tiden?
Bitte ihana, Gina ehti ennen minua; ajattelin aivan samaa. Olet kyllä viisaa ja hieno nainen. Ihailen rohkeuttasi ja aktiivisuuttasi.Ehdit niin nopeasti tätä blogiasikin päivittämään… PMS muuten tarkoittaa premenstruaalisyndroomaa eli kuukautisia edeltävää kiukkua, vimmaa, raivoa yms. Kram, körkompis Arja
Får man fråga hurdana dina tics är? Alltså om du vill berätta?
Själv har jag ju min depression jag lever med, men JAG har funderat om jag inte har adhd också, fast inte då dendär hypersidan. Raseri,PmS och tja, säkert en risk för alkoholism också (eller som ung var jag ju knappt en dag utan att försöka slappna av med nåt avtrubbande, det blev dock i det förflutna då barnen kom).
Jodå, men det är inte lätta att förklara. 🙂 Jag har en massa olika tics, ofta samtidigt. Jag harklar mig, hummar eller blinkar ihop med ögonen. Om du vill se, så kolla Outsiders:
http://www.kanal5play.se/play/program/233024/video/292247
där jag medverkade. Där ser man mina tics som värst, fast vanligvis håller jag tillbaka mycket mer och jag har inte det sådär HELA tiden. De har klippt ihop ”godbitarna”. Men sådär är det ju också, ibland.
Depression ja, det kan inte vara lätt. Jag har haft det, men inte jättesvårt, i återkommande skov, eller vad man ska kalla dem. Det är, som allt annat, saker man måste jobba hårt med och lära sig handskas med. Ingen annan känner ju ens egen kropp så bra som just en själv. Å andra sidan vill man ibland komma ut ur den!