Skip to content

Kvarlevorna lever

5 maj, 2013

Igår trodde jag faktiskt hela familjen skulle krevera eller vaporisera. Det är dagar man säger tusen gånger nej, men ingen lyssnar. Det är dagar då ungarna kastar sand, man förbjuder, men det funkar inte. Man ger ”sista varningen” flera gånger, men hamnar ändå att släpa äldstingen bort från lekplatsen ett tag, bara för att leken inte ska bli alltför bråkig. Och man känner hjärtat i halsgropen och det där trycket över bröstet komma tillbaka. Hur fasen ska jag klara hela juni ensam med alla tre?

Eller ja, ensam på dagarna, menar jag. Man borde ju liksom hitta på någonting varje dag, för att de inte ska klättra på väggarna. Sen får de faktiskt komma in i nån sommarrytm med sitt sovande, för jag tänker inte gå upp 06.38 varje morgon! Hmpf. Ändå är det en bra tid, William klev ju upp fem eller halv fem när han var två.

Nu har vi två gånger två-åringar och ibland tar det ut sin rätt. Många gånger har jag tyckt att det går att göra samma saker som andra med ”bara” en två-åring. Allt är ju relativt, det beror på i vilket sällskap. Nuförtiden är allt så fokuserat kring att man ska vara ensam som föräldrar, inte ha hjälp av släkten. Nej, ensam är stark! Man ska vara kreativ, pyssla med ungarna, laga häftigt och rätt mat utan socker och skit, man ska inte ge nån färdig mat, inte sötningsmedel och inte konserveringsmedel och man ska handla rättvisemärkt och jaaa jaaaaa! Ibland vill jag bara ropa rakt ut att ingen vanlig människa klarar av det här! Eller så är jag inte vanlig!

Igår när vi äntligen gick ut var det så rörigt att jag glömde sätta på Isaac en blöja. Det gick bra där ute. Och jag slapp ju tänka på det, eftersom jag hade glömt bort det! När vi kom in, sa killen: ”He kom liiti kisi” och jag tänkte att det var ju märkligt, att blöjan läcker så mycket.

Jo, vi borde verkligen potträna mer här hemma. Och vi borde ha slutat med nappeländet för flera månader sedan. Det är mycket man borde. Blöjorna ska vi jobba med i sommar, då det är lättare att springa ute. Faktum är att jag oroar mig lite för att hålla reda på två samtidigt. Jag har läst om andra med twins, att man kan ta en i taget och det måste nästan bli så. Att båda visserligen är på pottan, men man kan ju inte springa efter dem båda hela dagen. Jag är ganska kass på det här, märker jag. Det saknas lite vilja också, suck.

Men det blir bättre! Jajjamen, det blir det! Och ungarna blir äldre och lär sig mer och mer. Om vi inte blir döva eller knaprar piller och hamnar på isoleringen vid Gamla Vasa sjukhus (inte Roparnäs alltså) så lär vi faktiskt överleva det här, Mika och jag. Och idag fick jag ett par timmar för mig själv, tack gode Gud (nej, Merja heter du, och Mika) för att den första tog twinsen, den andra William till en kompis’ kalas och jag fick stryka kläder och faktiskt hinna kamma håret och ta bort gårdagens smink, innan jag ska iväg på vårens sista konsert med vår kör. Det går liksom inte just nu, att göra allt på en gång och ta med ungarna och samtidigt ha ett schema att pricka in och dessutom tänka på det här med att hinna äta lite själv också så att inte blodsockret sjunker för mycket, så jag inte har så mycket tics.

Nej, nu blev det mycket negativt. Vi tar lite utebilder på det.

När vi gungade sa jag åt Isaac:
Hör du lilla Isaac Ris.
– Gosegjiiiis, sa han då och skrattade: Mamma kita mig benet!

vaghalsen
crawling1Det är trångt i trappen när man har en supersnabb syrra, som ska fort, fort förbi!

gunggladen

Of Monsters And Men – Little Talks
Some days I can’t even dress myself.//
‘Cause though the truth may vary
this ship will carry our bodies safe to shore.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: