Glimtar från loppet

Malena frågade mig i förra inlägget, hur det gick i loppet i lördags. Jag har skrivit om det på FB, men alla läser ju inte där. Det gick bra! Min officiella tid var 1.16.12 och Mikas var exakt samma sak (i genomsnitt 7.30 min/km). Han springer på 50-nånting, men valde att ta ett lugnt lopp tillsammans med mig. Jag satsade egentligen bara på att komma runt och springa hela vägen. Det blev kämpigt där vi 7-8 km, men jag ville verkligen springa hela vägen. Loppet gick två varv runt åstranden (lite trist med exakt samma bana) men det var otroligt fint. Himlen var djupblå med oranga molnduttar, folk på restaurangbåtarna tjoade och hurrade och tittade, det var lampor som speglade sig i vattnet från broarna och byggnaderna.

Här är lite mobilbilder. Svårfotat i halvdunkel. Vi värmde upp med en tjej från Elixia, som stod och gjorde aerobic-rörelser.

Första loppet med ett chip på skon. Jag var så glad när jag hörde pip-piiip på mållinjen och loppet var fääärdigt! De flesta som sprang 10 km var riktigt duktiga (läs: pro!). Motionärerna verkade hålla sig till femman. Sålunda hamnade jag säkert nästan sist, men vad spelar det för roll? För åtta månader sedan sprang jag 2,5 km sammantaget, för första gången i mitt liv. Jag tänker förresten inte tala om hur gamla de här skorna är, men de behöver verkligen bytas. Det kändes i mitt knä dagen efter.

Vipp på rumpan!

Glada miner innan loppet. Jag hade på mig min feelismössa; Mikas Stockholm halvmaraton-mössa.

Och i mål, ett smalj inför riktiga kameran! Rödast vinner! Det hann bli riktigt mörkt. Och man fick ingen medalj. Det hade varit roligt att ha som minne. Det, eller nåt svettband eller nåt. Men mitt finaste minne är ju i mitt hjärta, att jag klarade av det. Jag borde ha ätit lite mer, jag var superhungrig efteråt och arrangörerna bjöd på en Activia drickyoghurt.

Förresten, med tanke på knä och rörelse. Min mamma kommer inte att ha en så rolig vapp. Hon är på sjukhuset och ska byta ena knäleden. Jag skickar karma, goodwill, bra tankar och förböner till Jakobstad och hoppas hon ska få sova inatt och att allt går bra imorron. De har en duktig kirurg på plats (och bra instrumentvård hoppas jag!). He ska gaa! Kram mamma! ♥