Lördagsspring

Äntligen uteväder, på riktigt! Alla vänners FB-statusar är fulla av glada miner, påminnelser om solens glädje och blommor och utfärder. Vi har inlett parksäsongen igen, släpat ut sommarens hinkar och attiraljer. Isaac ville som vanligt hälla ut alla saker! (han vaknade förresten 06.40 i morse. Ingen var glad, inte ens han själv. Nog är det ju som själva attsingen att han annars sover till långt över sju eller halv åtta – utom på helgerna! Fem minuter senare stod han och grät vid sängen för att han inte genast fick saft eller ostmacka. Eller för att han trodde att det fanns en Finn McMissil-bil under tv-bordet.)

Jag har sparat en del turkisk yoghurt- och fetaostburkar under vårvintern. De kom väl till pass i Williams och Isaacs glasskiosk. Jag ville ha äppelglass. ^_^

Milja älskar att gunga. Idag ville Isaac också haka på, han vill gunga ”mucket” och ”ha faajt”. Till och med William ställde upp som fartgivare.

Klättermannen har plötsligt blivit så mycket större och klättar och hoppas lätt och ledigt.

Här startar vi ikväll! Man kan springa 5 eller 10 km. Det kommer att vara betydligt mer fullspäckat här då och vädret är ju ypperligt. Ettusen människor får plats i loppet, får se hur många som deltar!

Och målgången är på andra sidan stolpen. De som springer tian springer två varv runt banan, som går längs åstranden. Åh, jag vill ju ha kameran med mig under loppet. 😀 Jag ska försöka att inte tänka på sånt nu, utan själva springdelen. Men foto är ju så skoj.

Solen utanför Forum Marinum och Suomen Joutsen. Mål- och starten kan man ana lite lite, till höger på bilden.

Nu blev jag ju nervös. Varför är jag nervös inför att springa en tia? Det har jag ju gjort förut.

Aurajoen yöjuoksu:s stora minus – inte ett gnutta info på varken svenska eller engelska. Det är i och för sig första året det ordnas, men så svårt kan det väl inte vara att åtminstone skriva på engelska?