Solskenslördag

Det har varit en tung, men givande vecka. Jag har huvudet fullt av alla instrumentnamn. Och hur kan det finns sådär många barn med öronproblem, var kommer de alla ifrån? Jag fick också se hur de där örontuberna ser ut (en hade fastnat inuti vår tvättmaskin, i den roterande vingen). De ser ut som pyttesmå, platta smycken i guld, nästan som en så där plupp man sätter bakom ett örhänge, fast ännu mindre. En av mina klasskamrater skrev att hon var med och såg på operationer, till och med kejsarsnitt, men det har jag inte vågat än! Speciellt inte på plastikoperationer. Jag vågar ju inte ens så på sår jag själv får, men har inga problem med långa sprutor och blodiga instrument som kommer in till arbetsrummet. Jag har också fått lära mig hur man ska handskas med specialoperationer, där patienten har HIV, hepatit eller MRSA. Grymt intressant, men mycket småsaker att hålla reda på.

Det kändes också lite extra utmanande när Mika åkte på jobbresa till H:fors och jag var helt ensam med ungarna. Men det gick, det också. Vi hann till och med baka bananmuffins innan maten och alla var nöjda och glada. Det är däremot inget jag skulle orka med hela tiden, jag förstår inte hur man klarar av att vara ensamstående och få ihop alla pusselbitar. Kanske för att man måste, precis som med allt annat.

Idag skiner solen, vi har så varmt på balkongen att jag måste öppna ett av glasen. Ungarna är vilda och Isaac välter ut låda på låda med leksaker. ”Isaac ha lilla lådan, bara lilla!” sa han och drog iväg med ännu en låda till balkongen. Ibland får man sån lust att ta fram dammsugaren och bara SSSCCHHLurp! 😀 Varifrån kommer alla småpryttlar? Vi har i alla fall inte behövt köpa leksaker till twinsen, det mesta är ärvt eller sånt de fått i julklapp eller födelsedagspresent. Eller småkrafs från McD’s (ni vet, vi äter ju alltid så jättenyttigt).

En av de bästa sakerna med våren är solsken och fågelkvitter. Bofinkar, koltrastar, skvatterlabbar och fiskmåsar, välkomna tillbaka! Och så blir det plötsligt väldigt lätt att fota i dagsljus.

Milja fortsätter att klä på sig regnkläder. Jag vet inte varför, men hon tycker tydligen det är väldigt roligt. Båda tvillingarna har börjat prata jättemycket nu också. Isaac växlar till finska när han pratar med Mika, så han tycks redan kunna skilja på språken. Milja pratar (enligt mig) lite mer otydligt, men det beror på vad man pratar om. Isaac tar efter William i nästan allt. Speciellt i att ”allt är bajs” eller ”det här är tråkigt”, fast han inte tycker så. Men man måste ju säga det, när storebror gör det.

Idag satt hela familjen runt middags-/lunchbordet, killarna på ena sidan och tjejerna på den andra. Det var fint. Äntligen kan alla äta, utan att kasta runt sig mat. När William var två år, matade jag fortfarande honom gröt och sånt. Det misstaget gör jag inte om! Jag hamnade att mata honom så länge. Egentligen borde man få andra barnet genast, så man skulle slippa göra dumheter. ^_^