Eftersvall

Såhär i kölvattnet av påskhelgen, ligger jag och tänker på hur viktigt det är med vänskap och att få dela tankar, träffa andra och inte bara vara hemma, medan skymningen sänker sig långsammare och långsammare för varje kvällen. Det brukar vara kolmörkt när vi lägger twinsen, men inte nu längre. Det smakar vår. Isaac och Milja sjunger med i En sockerbagare här bor i staden och efteråt säger Isaac:

– Isaac sunger bjaaa!

Älskade jobbiga sötkorvar, vad de orkar slåss ibland. William har inte alls hört på mig idag, ibland tror jag faktiskt att mina ungar har öron som prydnader. Kanske de också gillar det här med omväxling, fast de trivs hemma. Mina FB-vänner skriver statusar som liknar varann: Så trevligt det blir med vardag i alla fall och jag nickar instämmande och gillar.

Godnatt stad och landsbygd. NU ska jag njuta en stund innan det blir sängdags. Ja faktiskt, jag vågar säga att jag älskar dagis, min skola och när ungarna sover, mitt i den här debatten om att man absolut inte ska ha sitt barn på dagis mer än man måste (eller det är i alla fall undertonen). För jag är ju bara människa och jag är en bättre människa när jag är en glad mamma, än en sur sådan. Och med det sagt ska man inte nedvärdera långhelger, de är väldigt trevliga, de är givande och härliga – jag längtade till kravlösa påsken, min favorithögtid. Och jag längtar lite till skolan med, det känns helt rätt.