Skip to content

Eftersvall

1 april, 2013

Såhär i kölvattnet av påskhelgen, ligger jag och tänker på hur viktigt det är med vänskap och att få dela tankar, träffa andra och inte bara vara hemma, medan skymningen sänker sig långsammare och långsammare för varje kvällen. Det brukar vara kolmörkt när vi lägger twinsen, men inte nu längre. Det smakar vår. Isaac och Milja sjunger med i En sockerbagare här bor i staden och efteråt säger Isaac:

– Isaac sunger bjaaa!

Älskade jobbiga sötkorvar, vad de orkar slåss ibland. William har inte alls hört på mig idag, ibland tror jag faktiskt att mina ungar har öron som prydnader. Kanske de också gillar det här med omväxling, fast de trivs hemma. Mina FB-vänner skriver statusar som liknar varann: Så trevligt det blir med vardag i alla fall och jag nickar instämmande och gillar.

godnattstaden

 

Godnatt stad och landsbygd. NU ska jag njuta en stund innan det blir sängdags. Ja faktiskt, jag vågar säga att jag älskar dagis, min skola och när ungarna sover, mitt i den här debatten om att man absolut inte ska ha sitt barn på dagis mer än man måste (eller det är i alla fall undertonen). För jag är ju bara människa och jag är en bättre människa när jag är en glad mamma, än en sur sådan. Och med det sagt ska man inte nedvärdera långhelger, de är väldigt trevliga, de är givande och härliga – jag längtade till kravlösa påsken, min favorithögtid. Och jag längtar lite till skolan med, det känns helt rätt.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 1 april, 2013 09:09

    Och jag suckar lite åt vardagen. Jag gillar dagis, men det gör inte mina barn (och allra minst mitt stora barn) och jag angstar varje morgon över fajten vi måste ta och tårarna som måste gråtas innan vi har pärsen överstökad. De vill vara hemma och jag måste jobba och det finns tusen sätt att vinkla dagisdiskussionerna.

    • 1 april, 2013 10:24

      Det skulle behöva vara måtta med allt. Som det är nu verkar de som har jobb, jobba arslet av sig, medan de som inte har det, skulle vilja, men får inte. Eller kan inte. Själv befinner jag mig i ett tursamt mellanläge just nu, men inte för evigt. Förutom praktiken, då jag är borta varje dag.

      Stora W säger att han inte gillar dagis, men blir jättearg (och jag menar verkligen arg) om jag kommer för tidigt, så det är knepigt att veta vad han egentligen vill. Det svåraste är att komma ut och iväg på mornarna, sen går det oftast bra.

    • 1 april, 2013 10:24

      Och jo, absolut, det finns tusen och ett sätt med dagis. Hade tänkt breda ut det till ett eget inlägg, men inte än.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: