Lite lakan och byxor
Oj vad det är länge sedan jag suttit vid symaskinen. Jag har haft den undanstoppad, dels för att den tar så mycket plats och för att det hela tiden är rörigt i köket. Idag fick vi en ledig morgon och en bit av dagen utan alla barn, så jag passade på att sy lite trasiga jeans.
Jag vet inte om jag inbillar mig eller om det är så att man slänger mycket mer kläder numera. Det gör vi också, förstås. Vissa kanske inte heller har barn som sliter sönder knän och skor, det är väl olika. Ett par av Ws jeans fick bli shorts, jag passade på att laga mina egna leggings. Ett par hade jag köpt från Gina (inte jeansen på bilden, de hade faktiskt en massa lappar redan innan, utan ett par vanliga av tyg) och märkte inte att de var trasiga i sömmen, innan jag kastade kvittot. Nu sydde jag en snabb söm och voilá, har jag ett par nya vardagsleggings (och så slapp de bara ligga och skräpa i garnskåpet).
Jag vet inte varför det ska vara vimplar överallt. En massa mammor och pysselglada bloggare verkar ha vimplar i sina barnrum. Jag orkar inte sy några såna, men däremot sydde jag ett påslakanset av Vitaminer Hjärtan– och Fablertyg som jag köpt på rulle från Ikea. Vi har ett täcke åt ungarna som inte alls passar ihop med de vanliga barnlakanen, det är liksom mittemellanstort. Jag har gjort likadant förut – sytt av olika tyg – och nu har jag i alla fall två olika, passande lakan till just det täcket.
Nu ska vi möta upp med fammo, faffa och våra vilda barn. Eller kanske de är lugna idag?
Ni är lyckligt lottade som har den äldre generationen som ställer upp så mycket. Det är absolut ingen självklarhet.
Du har så rätt, så rätt. Det är vi också medvetna om och tacksamma för.