Påskfredag
Det fina med att jobba är att springa på två gamla klasskamrater, från tiden när jag hade tvillingarna i magen. Vi hann ju trots allt dela nästan fyra månader tillsammans i skolan. Det är ju dessutom människor man sannolikt stöter på i arbetslivet och jag trivdes jättebra med vår förra grupp också. Torsdagen blev en fredag, eftersom vi stod inför långhelg och jag var både glad och trött efter att ha försökt anpassa mitt liv till att jobba varje dag igen, alternativt vara i skolan. Jag visste ju att det skulle vara tungt, men den här tröttheten gjorde sig mer påmind när en eller både av tvillingarna vaknade fem eller sex på morgonen. Igår gick de feber båda två och jag sprang upp vid femtiden och bannades över ihopklibbade Panadol-flaskor och vimsade runt efter Pamol-tabletter medan Isaac yrade om att han såg bilar i taket.
Trots en del feber och avkortade nätter, har det varit mycket skratt och skoj. Jag fick sova med twinsen idag på dagen och kände mig pånyttfödd! Herregud vilket sömnbehov jag har, det är skrämmande. Det kommer alldeles säkert att funka med jobb i framtiden, men nog är det en omställning med råge. Tur att jag har barn som åtminstone delvis gillar att slappa på soffan med mig!
Långfredagen firade vi med fammo och faffa. Twinsen tyckte det var roligt med omväxling. Trots att de har haft eller har lite feber, var det mycket glada tongångar.
Fammo hade gjort egen, supergod potatissallad och laxlimpa (eller vad kallar man fisk i färsform?) med dill. Pasha till efterrätt och en hel del godis åt ungarna, som väntat som tokar. 😀 Milja tvättade sina smådockor och blötte ner sig själv två gånger och William och jag spelade Angry Birds Star Wars.
Har man tur, kan man stjäla en puss från en liten eller stor son mitt i leken. Isaac och Milja blir alltid upprörda om vi tillrättavisar William eller annars bara höjer rösten. ”Ingen fara mamma, Isaac pussa”, säger minsta sonen och Milja hakar på. Idag skar jag mig på en konservburk (Mika fick plåstra om mig, för det blödde rätt kraftigt) och Milja var uppenbart berörd av att ”mamma ha plåster”, att det liksom är ett ont där inunder. Jag tröstade henne med att det snart blir bra och det verkade duga. ^_^
Dagens William:
– Mamma, när vi vilade på dagis igår hostade jag. Då fick jag vara med J (en vuxen). Först trodde jag att jag var allergisk mot dagisvuxna!
Alltså huh huh, de här skönajobbiga femåringarna! Åh va han orkar sätta emot och åh vad mycket han ger tillbaka. Det är lite som att slå sig själv och älska det.