Vardagsfredag

Jag drabbades av extrem sommarlängtan idag när jag letade efter en bild. Jag fortsatte bläddra i förra sommarens bildkatalog och satt och fånlog framför datorn åt sommarminnen. Jag brukar tycka om vintern, men nu börjar det räcka.

Idag stod jag och stekte potatis, när tre vilda barn kom inrusande. Det är fredag = godisdag och de har pratat om det sedan i morse. Gissa om de var taggade att äta? Not! Speciellt inte Isaac. Han tog några tuggor men började sedan tjata och gråta efter godis. Fast han fattar en massa saker, förstår han inte ”ta en tugga till, SEN får du godis”! Det är säkert bra för ungarnas tänder att de har godisdag bara en dag i veckan, men det är inte bra för nerverna! Det blir sån hysteri när tre små slänger sig över godis och tuggar så det rinner saliv ur munnen (alltså på allvar, på Milja gör det det) och man har just fått undan maten i köket, jag försöker röja en yta där jag kan knåda min bröddeg och någon skriker efter saft, medan man springer av och an med muggar, torkar tappade matrester, ger godis, kokar kaffe och under den tiden har nån av de minsta hittat en penna eller ritar i en bok eller nåt liknande. Håhååååjajaaaa det här underbara småbarnslivet, säger jag bara! Hur har ni andra det vid matbordet? Har ni nån matro? Kommer det med åren, eller blir det ännu värre?

Sen kommer kvällslugnet. Förutom sådana där saker som att Isaac fick för sig att sitta i soffan och spotta ut saft och skratta. Men de leker faktiskt riktigt fint mellan varven. Angry Birds Star Wars är den nya grejen just nu för femåringen, medan twinsen bygger med klossar eller figurer.

Det värsta med att själv tycka om TV- och dataspel, är att ungarna ger upp! ”Mamma/Pappa, du ska spela!”. Men va tusan, jag ska väl inte spela åt dem? 😛 Det är knepigt det här med tålamod. Imorron ska vi fira mummis födelsedag och det ska bli superskönt att få serverad mat och inte behöva tänka på att nån behöver torka efteråt, eftersom vi är i en hyrd lokal.