Den där listan
För ett tag sedan fick jag en lista att svara på, av Maja. So, here goes. ^_^
1. Beskriv dig själv med en positiv och en negativ egenskap.
Bara en? Jag kan inte fatta mig kort. Okej då. Jag är väldigt impulsiv. Jag är väldigt impulsiv.
2. Om du inte bodde där du bor nu, var skulle du då vilja bo?
Antaligen i Stockholm. Å andra sidan skulle jag vilja bo i Österbotten, men resten av familjen, plus Mikas släkt, skulle tycka det var rätt tråkigt. Och jag skulle sakna skärgården jättemycket! Jag tänkte på det här idag, när jag hämtade ungarna på dagis. Deras hem är ju här, för dem blir Runsala, Reso, Åbo en vardag. De lär sig plats och går hundra gånger på samma gator. Mitt hem är så långt borta. Hur ska de nånsin förstå dem världen eller betydelsen av den dialekten?
3. Hurudan var du som tonåring, när du var 14-16 år?
Väldigt blyg, jag hade mycket tics och livet överlag var inget såndant jag vill ha tillbaka. Hela sjuan var en pärs av mobbning, att vara utstött, konstig och retad, fast det gick bra för mig i skolan sådär annars. Efter rippi-tiden vände livet och blev LIV. Jag lyssnade väldigt mycket på dansbandsmusik och fann stor tröst och uppskattning i de enkla, klara budskapen. Jag kunde alla Vikingarnas låtar utantill.
4. Vilken egenskap uppskattar du mest hos andra människor?
Att det är snygga? Nej, hahhaa! Att de är roliga och vågar ge ut av sig själva!
5. Vad ville du som liten bli när du blev vuxen?
Veterinär eller journalist.
Dagens Isaac:
– Läsa boook! Lilla boken, hmm-m! (med stigande röst på slutet!
– Försiktigt med de stora böckerna, de är pappas, de kan ramla på tårna!
– Isaac stajk!
– Kan du säga Terry Pratchett?
– Passschet!
Efter att han plockat ut de flesta böckerna ur hyllan, lekte han en lång, lång stund med ”bisstenbilens kompis” på hyllplanet.
W och jag hade en lång pratstund på kvällen, efter att vi läst Alfons och styrkesäcken. Han sa:
– Voi mamma, vad skulle jag göra utan dig, jag älskar dig så mycket!
– Åh lilla du, jag älskar dig också, fina du! Men jag säger dumma saker ibland, förlåt, jag ska inte säga sånt, det är dumt av mig.
– Äh mamma, det är okej, det gör ingenting.
– Voi kära du, du är faktiskt den bästa vän jag nånsin haft.
– Tack mamma.
Jag förtjänar inte mina barn.
Såklart du gör 🙂
Dina barn skulle inte vara de som de är utan dej. Glöm inte det! ❤