Skip to content

Och hundar och ungar och hembryggt äppelvin. Förutom att vi inte dricker vin så ofta. Eller har nån hund.

5 mars, 2013

Oavsett om det gäller ett jobb, en livsituation, ett förhållande eller en vardag med barn, kommer man till nåt läge ibland, då man känner att man måste sadla om. Eller kanske det handlar om att man inte ens kan få barn och måste fatta svåra beslut vid knepiga vägskäl. Då brukar man också komma fram till nya självinsikter, man vill kanske förnya sig eller hitta tillbaka till något gammalt – man måste – för att komma vidare. Ett gammalt ordspråk lyder: Ibland måste man stanna upp helt, för att kunna gå vidare. 

Jag vet inte vad det där stanna upp helt betyder för mig, eftersom stanna och stilla är ord som jag tycker har funnits i mitt liv de senaste åren. Ändå är det inte alls sant. Det är bara jag som upplever det så. Det är kanske jag som stått stilla, medan en massa annat har hänt. Och inte kan man ju säga att det har varit händelselösa år precis. Jobbmässigt, ja, men det har ju hänt så mycket. Nu börjar jag längta ut mer och mer. Länge har man accepterat mammasunket, trist hår som man snabbt satt upp, halvdana kläder och så vidare. Ju äldre ungarna blir, desto mer vill man ha av den där självförverkligen, som alla pratar om. Av den egna tiden. Det spelar inget roll om man har ett eller två eller tre barn, den där dagen kommer någon gång, då man själv vill kunna ta lite mer plats igen. Eller är jag bara har fått en pre-40-årskris? Jag kanske bara är förvirrad, småbarnstrött och understimulerad med bilderböcker och tågbanor, även om det inte är nåt fel i sig. Jag klickar ibland bort händelser med snygga resebilder eller superunderbara statusar på FB, för att jag inte vill se dem just då.

bildbomb1
bildbomb2
bildbomb6Det råkade ramla in en hel del finbilder på mina peeps i kameran ikväll. William har hittat min gamla kamera (eller nåja, gammal och gammal, vi skaffade den när han föddes, men den är ingen systemkamera, så han kan använda den med lätthet) och vi fotade ikapp. Twinsen busade med pappa och ville att han skulle göra ungefär hundra situps med dem i famnen.

nakenaffoMilja vill ständigt klä av Alfons hans byxor. Det är lite oroväckande inför den här tjejens framtid! 😉

miijantav

”Mii-taavi, mii-taavi”, sa tösabiten när hon kom bärande på en av sina hundra favoritböcker. 
garagebyggaren
Isaac tycker det är roligast att skruva, leka med garage, sitta och se på film. Den nya favoriten är Alipatti (Rosa Pantern). Fast man gör och visar ungarna exakt samma saker, är det ändå vissa intressen som redan kan skönjas. De har samma princip på dagis: att alla ska få leka med det de vill, oavsett tjejer eller killar. Men det är helt klart att Milja hellre leker med dockor och figurer, än med bilar, även om om frågar efter Blixten-bilen ibland också.

skruvaren2Ja, skruva var det. Den lille skurken klättrar upp på köksbänken eller smiter från sidan och hämtar riktiga skruvmejslar – för de är såklart allra bäst. Och bläckpennar. Ja, varför ska man rita med tråkiga färgpennor och kritor, när det finns bläck!?

nukommerdennukommerden

Har ni sett den gröna bussen i Bolibompa? Den är en nationell händelse, varje kväll den dyker upp. ”Kolla, nu kommer den!! GRÖNA BUSSEN!” vrålar William. Jag har ingen aning om vad det är som är så speciellt med just den bussen, kanske bara det att den dyker upp en gång per dygn, just klockan halv åtta, under några sekunder. Varje kväll.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: