Skip to content

Jag har ju inte PMS varje dag

27 februari, 2013

Hejsan bloggen! Jag har varit frånvarande i två dagar och det känns som en evighet! Tydligen är jag mer beroende av min blogg än jag ibland vill erkänna. Idag kom en dam emot mig på Prisma och sa att hon brukar läsa min blogg. Jag tackar och tar emot! Och gud va roligt när folk kommer fram och säger det, fast man inte känner varann. Så går jag där i affären med mina tics, men inget är som förut. Jag känner mig som en Idol-deltagare som röstades ut i första omgången, men som några enstaka i alla fall möjligen har hört om lite då och då och det känns skoj! Jag har ganska högljudda tics just nu, men så tänker jag också att det i en mindre stad finns möjlighet att fler trots allt känner till det och att de faktiskt förstå att jag är okej ändå. Här går jag och tar lite tics. Och det känns faktiskt helt okej!

Tja, förutom att jag får en knäpp sådär humörsmässigt ibland i alla fall, men det är en annan sak. Tror jag. ^_^

Wili och jag tog sena kvällståget till de norra vidderna på rapalandet igår. Det var glada miner. Vilken skillnad det är att resa med honom, än för några år sedan. Det är som natt och dag, kan jag trösta andra föräldrar som springer efter sina treåringar eller sliter bort dem från korridorer eller gråtande från lekrum. Det BLIR bättre. Jag var helt sjukt trött efter en skoldag från 8-15.30, där vi dessutom börjar med en massa nya instrument och namn på dem. Mitt största jobb just nu, ligger inte i att känna igen instrumenten, utan att kunna förklara hur de ser ut och vad som utmärker dem på, på finska. Att en yta är räfflad, att två hakar går i kors, att leder är dolda, ihåliga, att saxar är guldpläterade, osv osv är att ta fram adjektiv som man inte vanligtvis använder. Men det är synnerligen intressant!

Ja, som sagt, tågresa med två byten (strul med Pendolino, men det gick ändå bra, det var VRs fel) gjorde att man inte kan slappna av innan man kommit till det sista bytet. Eller gått av. Jag somnade i alla fall i början av resan, William bläddrade i en Blixten-målarbok med text och vi läste den där lilla boken minst åtta gånger. När jag vaknade, efter att ha slumrat i kanske en kvart, frågade jag W var vi var.

– I Loimaa, sa han bara lugnt. Superkillen.

am_candycruscharen
am_jsst
am_msyyc
Kusinerna trivdes bra ihop och blev inte osams! Eller rättare sagt, W knuffades inte, det var jättebra.

am_naturensegetkonstverk

Naturens eget konstverk. ❤

am_rsg

W och jag var ute en liten stund i det finfina vädret idag.

am_themaamaandthesy
am_wilitttf
am-yarns

Garn och godis, kan det bli bättre? Tja, en öl också och lite Star Trek, men det är som Mika sa: inte samma sak utan dej!

am_banbssg

William och jag gillar katter! Han att mata dem, jag att gosa med dem.

Det enda molnet på den klara himlen är att W är så otroligt fäst vid mig just nu och jag vet inte riktigt hur och vad jag ska göra. Man kan inte knuffa undan honom, men när han klänger på en som i ett träd, blir man sur till slut och morrar att det räcker.

 

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. vardagsparlor permalink
    27 februari, 2013 01:15

    Dom flesta människorna medger aldrig att dom läser ens blogg, därför känns det super då nån vilt främmande kommer fram o hälsar 🙂 .
    I min omgivning finns det faktiskt många som låtsas att dom int läser min blogg, riktigt nära vänner t.o.m. Det bara lyser igenom ibland då dom vet saker man vet att dom inte borde veta om dom int skulle ha läst. Ytterst frustrerande!!!
    Angående fastnaglade barn, vet jag precis vad du talar om. Våran förstfödde var riktigt precis så…..undras om det har något att göra med att dom är just det..dom förstfödda. Tycker mig se samma tendenser hos barnbarnet 🙂
    Ha det riktigt skönt och avkopplande där uppe i Österbotten med dina nära o kära 🙂

    • 28 februari, 2013 12:12

      TACK för den kommentaren, det känns skönt att läsa att man inte är ensam. Fast jag vet ju det, men det är inte nåt sånt man pratar om så ofta, som sagt.

  2. Gina permalink
    27 februari, 2013 01:41

    Fantastiska underbara Bitte… ❤

  3. Annepauline permalink
    27 februari, 2013 09:32

    Ha det så skönt i Österbotten!
    Fina Bambam, det ser ut som han flirtar med mig. ”Paja” honom jättemycket från mig!

    • 28 februari, 2013 12:11

      Det ska jag göra, gosekatten. Fast han sover helst intill min pappa.

  4. 28 februari, 2013 08:19

    Så man vågar komma fram om man ser er :). Jag reagerar på tvillingvagnar måste jag erkänna. Så om jag kommer och hälsar nån dag, så har det inte berott på ticsen, utan på tvillingarna ;). Ha det bra.

    • 1 mars, 2013 01:06

      Absolut, he e baa ti koma! Fast vi har faktiskt inte vagn med oss längre, twinsen vill gå själva.

      Va trevligt att veta. Jag tänker inte alltid på mina tics, men ibland, när de kommer oftare. Tycker också det är viktigt att skriva om det, för att folk inte ska bli rädda eller undra varför jag är så konstig. Jag är ju bara sån. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: