Fredag med plugg och barn

Hej världen! Vad har ni gjort idag?

Jag lovade mig själv att jag inte fick blogga innan dagens långa arbete om vatten och dess filtreringsmetoder var klart. Nu har jag huvudet fullt med reverse osmosis och sjukt långa ord som vedenpuhdistuslaitteiden määräaikaishuolloissa eller korroosionestokemikaaleja. Tack och lov hittade jag min gamla minnessticka som jag hade på samma utbildningen för två år sedan; jag slapp skriva om fem sidor text. Det värsta är att allt ska vara på finska. Det är inte så svårt i sig, men att vissa ord som liuos kan vara knepiga. När man ska säga att nåt är i nån lösning så blir det liuoksessa eller nåt liukeneen suolojen… nånting. Plöhhhh, bläaarhg. Hur vore det med prepositioner som separata ord i finskan?! Och lite färre vokaler efter varann. Men jösses, det är klart (förutom att man alltid måste läsa igenom texten dagen efter, när man inte är lika blind för sina fel. Jag har säkert en massa objekt- och böjningsfel i texten också, så var det förra gången) och jag är lycklig över det!

Idag kom nya Novita-tidningen och jag kollade på garn, fick nya idéer till de jag redan har hemma. Novita har fattat det här med att visa hur garnen ser ut, de hade tröjor stickade i samma garn intill varandra. Härligt! Och även om jag inte stickar nåt av de här mönstren nu, är de så bra att ha. Jag är sugen på att göra fler tröjor, stora eller små, det var många år sedan sist nu.

Det har snöat massor idag igen och jag sladdade till dagis för att hämta tre glada ungar. ”Godis!” var det första tvillingarna sa. Hur kan de ha kommit ihåg det jag berättade i morse? 😀

Jodå, det blev godisdag för alla, men mest för storebror. Och goda fiskbullar hos fammo.

Milja och Isaac lekte sina egna lekar. Gamla loppisfynd som garage är fortfarande superpopulära. Förutom att Isaac petade in Finn McMissile i en trång glasbur (en affärsbyggnad, jag lekte att det var ett magiskt isslott och Finn var frusen bakom en magisk vägg, men William ville leka mammapappabarn) och jag hade fullt sjå att få ut eländet alla tre gånger, så gick det bra! Milja tyckte att grävmaskinen skulle ha MÅNGA förare.

Nu har jag en liten son i sängen, två barn hos fammo (det var meningen att bara den stora skulle stanna, men Milja ville inte gå, medan en mammasjuk son ville hem) och en man i Estland, så vi har lyckats sprida ut oss ganska bra. Jag fick nöjet att njuta av bara Isaac ikväll. Lilla sonen, hur kan man vara så go och mysig? Det går liksom att knyta ihop nästan hela han i famnen på en, han är som en gummiman. Så sitter han där och dricker sin välling medan vi ser på Blixten och han skrattar när jag pussar och petar honom i nacken. Hur kan man vara så bedårande? Det är inte lätt att ha ett barn, men i jämförelse med att ha tre ganska små samtidigt, känns det lättare – och lyxigt. Jag älskar dem alla, men på olika sätt. Och det visar man även på olika sätt. Isaac vill inte bli kramad när han sover, men Milja vill. Jag brukar hålla om deras varma fötter. Mina fina, underbar barn, ni är det bästa som hänt mig och detta faktum kan ingen nånsin ta ifrån mig.

PS. Jag märker att jag flyttat en hel del innehåll till Facebook. Jag brukar inte blogga om det jag skriver om där, tycker det blir dubbelt. Kanske man skulle flytta allt till bloggen istället? Latheten tar över, det är så lätt att skriva några rader eller gilla en sida där. DS.