Boktipsen
Nu börjar det gå att läsa för tvillingarna. Vi ligger tillsammans i en varm och mysig hög och jag njuter av att de kan ligga stilla. Man nästan hör hur de koncentrerar sig, de håller liksom andan ibland och suckar och tittar. Isaac är den som pratar mest och upprepar det jag säger, men jag vänder mig medvetet ibland till Milja och ber henne säga vad hon ser på bilderna. Jag har läst om att det är väldigt vanligt att den ena tvillingen blir bättre på t.ex. bokstäver, medan den andra gillar att rita eller nåt annat. Det är rätt naturligt, när man tänker på det, för man berömmer ju dem för det de är bra på och så vidareutvecklar de den saken. Därför försöker jag tänka på att de båda ska få muntur. Det är en sak om den enda är intresserad av dockor och den andra av bilar, men bokstäver och tal är ju viktigt, det ska uppmuntras hos båda, läste jag.
Dagens bokstips är tre till antalet. Läs om ni får tag i böckerna på bibban eller hittar dem i nån affär. Barnböcker är inte så dyra och böcker är jättebra! Att ge barn sin egen kultur och språk tycker jag är superviktigt, speciellt för oss finlandssvenskar. Det finska får de ju en hel del av ändå, speciellt häri i finska Åbo (och båda är bra, menar jag!).
Välkommen Tango är en mysigt skriven bok, spunnen runt en riktig händelse. Den utspelar sig i Central Parks Zoo, där det har funnits två hanpingvinger som höll varandra sällskap under en lång tid. På samma sätt som de andra pingvingerna, försökte de också ruva (t.ex. stenar) men inget händer förstås. Till slut placerade deras skötare ett extra ägg, från en pinvinfamilj som hade för många, för att hinna ta hand om alla, i deras bo. Och så kom lilla Tango! En unik familj i en unikt fin bok, med sköna illustrationer och mysigt utformad historia på ett enkelt sätt för barn i 3-6-årsåldern.
Alma får glasögon handlar, precis som titeln beskriver, om en liten busig treåring, som ska få glasögon. Boken innehåller foton från familjens liv och berättar hur det går till, när man undersöker ögon. Lättsamt, fint fotat och informativt, speciellt om man har barn som ska få glasögon. Det har inte vi (vad vi vet i alla fall, men jag själv märker att jag ser sämre när jag stickar, så det blir kanske jag istället snart) men jag tycker det är fint att ge barn en chans att välkomna olikheter. Det kan ju tilläggas att William ville ha glasögon efter att vi läste den här boken. 😀
Virkisarna är både liten mysig saga om tre virkade djur och innehåller även mönster till alla tre. Vad händer om man ger sig ut på en fisketur och har bara ett metspö? Och varför får de tre vännerna en groda med krona, på kroken? En lagom lång, lite barnslig bok med foton av de virkade figurerna i sagoterräng bland krokusar och blommor. 🙂
Dagens enda blä:
Att vänta på magsjukan. Vi fick höra att ett av barnen hade kräkts över bordet vid lunchdags. Vilken dag kommer den, nu då, igen, den där arma magsjukan och vem får den först? Jag håller tummar och tår att ingen kräks jättemycket i sängarna eller att jag i alla fall hinner dra undan lakanen, för vi har slut på plastunderläggen för tillfället (Huggies Drynites).
Hej underbara Bitte. Vilken fantastisk berättare du är. Du har inte funderat på att skriva en bok? Du skulle kunna använda din bloggs inlägg och sätta dem i bokform istället.
Jag hoppas att du vet vilken underbar människa du är med en sån värme och omtanke för dina barn. Skulle vara roligt att träffas någon gång.
Stor kram
/Louise
Tack snälla Louise! Jag tycker jag författar hela tiden. 😛 Jo, det skrivs mycket bloggböcker, men då tycker jag man ska ha ett tema och just nu har jag iaf inte det. Inte tillräckligt för att det ska vara skoj att läsa.
Ja, det var sååå länge sedan. Vart tar tiden vägen? 🙂
Ha ha ha. Ja du det undrar jag också…. Känns som igår då du kom in till mig i receptionen 🙂