Plugg, garn och sockerbagare

Alltså snark! Varför är det så tungt att gå i skola? Och om det är tungt för eleverna, hur är det för lärarna? Idag hade vi 08-16 idag självfallet har jag svårt att somna varje söndagkväll. Varför är det så? Nåja, jag är jätteglad över skolan i alla fall, förutom att vi går framåt med en rasande fart! Det vi hade uppdelat på åtta eller tio tillfällen för två år sedan, har vi nu på två olika gånger. Bakterier och virus, bakteriofag, virulens, gramfärgning, strukturer… Jag känner mig nästan skyldig när jag sitter med papper och anteckningar som jag har från förut, för vi har faktiskt en mycket sämre lärare den här gången (som vägrar hålla sig till saken, utan vill förklara en massa strunt runt allt. Jag saknar Tuire!). Jag antecknar på finska och repeterar facktermerna, lucky me.

Efter skoldagen hade jag en lyxstund; ungarna fick åka med pappsen till fammo och jag hann kolla på sockgarnen vid Käsityö-Eliisa (inte det stora Lankamaailma, utan vår egen lokala affär, vilket jag tackade dem för) och ett par reanystan fick följa med hem.

Mmmm, lite vegepizza i Hansa, reakläder från Cubus, mammalyx! De sålde stickade tröjor för 9,90 styck och linnen för 4,95. Jag älskar den här kort framtill-längre-bak-trenden och tänker att man knappast får såhär mycket garn för 9,90, fast det skulle vara akryl och man ville sticka själv. Dessutom är det kallt i skolan, så det är extra bra. Jag hittade ett nattlinne (ok, t-shirt-ish, men ändå) för 2,90, hur ofta händer sånt? 😀

Ikväll somnade jag mellan två varma och busiga tvillingar. Älskade barn. De har fått för sig att jag ska pussa dem och deras fötter när de ska somna. Jag pussar och pratar. Milja pratar ännu och mer och sjunger med när jag sjunger.

– Meeeja, meeja, säger hon när jag slutar – och jag fortsätter. Dessutom är tvillingarna inte sams när det gäller vilka sånger som ska sjungas!
– Sockejbaagaa, säger Isaac och jag börjar:
– En sockerbagare, här bor i staden...
– Näääj, näääj! ropar Milja.
– Jo, men du får välja nästa sång, Milja och fortsätter:
– här bor i staden….
– Näääj, nääääj!

Fast jag får henne att inse att jag tänker sjunga sången till slut i alla fall och nästa gång får hon välja först. Vi har pussat alla fötter (Nannan! säger de då och det innebär att man ska pussa den andra också, men hur kan man ens motstå att pussa små mysiga, varma tår? :D) och nu sover alla sött. Snark! Jag har redan somnat en gång ikväll i Ws säng. Långa, bra måndagar tar ändå snabbt slut.