Rörde på oss

Hela gårdagen blev en slappdag, men det tog vi igen idag med råge. Vi har åkt pulka (fast det verkligen inte är nåt pulkåkarväder när snön har smält och det sandas på varje liten kvadratcentimeter), hälsat på fammo&faffa, jag var ute och sprang med en kompis (nästan 7 km idag, inte illa för en Biitis) och tänkte på det faktum att jag inte hade kunnat hänga med henne för ett halvår sedan. Nästa vecka börjar löpskolan med föreläsning och ett par pass, det ska bli så roligt! Min julklapp, är det ju faktiskt.

Fart och fläkt och mycket folk var det på Liikunnan ihmemaa, när de öppnade gympasalsdörrarna för terminen igen. Jag är fortfarande glad och imponerad över att folk ställer upp på den här typen av verksamhet och att det är gratis. Tack Åbo stad!

William har däremot nån rebellperiod då han vill slåss och knuffas lite oftare än vanligt. Det spelar ingen roll om det är med eller utan föräldrar, jag har hört det från dagis också. Jag undrar vad det beror på. Jag tror inte han vill vara elak, för det är oftast något som är fel eller som barn inte vågar tala om. Eller nåt han är missnöjd med. Jag gissar på att twinsen har nåt med saken att göra. Ikväll låg jag och läste, pratade och myste med William, extra länge. Två småttingar somnade utslagna redan i bilen på väg hem efter leklandet, så jag kunde ägna W mer tid. Det verkar som om han har svårt att prata om det där slåssandet. För jag tror inte på det där med att ”pojkar slåss”, att det alltid bara är så. Vad tror ni?

Dagens lillpysslare:

Ibland ligger Isaac framför ett litet hus av klossar, kör med sina bilar, parkerar, pratar, länge länge. Bara radar dem ut och in, så länge han får vara ifred. Lilla korven, han är så söt.

Nu väntar en ny, spännande vecka, det ser jag fram emot! Under dagens löprunda bestämde jag mig också för hur jag skulle sticka en enkel sjal jag undrat över; jag kunde inte bestämma mig när det gällde färgerna, men nu vet jag. Ibland måste man ut och röra på sig, för att enkla saker lossna.