Årskrönika 2012, del II

Juni

I juni gick världens kallaste maraton av stapeln i Stockholm. Tja, kallast i historien i alla fall. Mika och jag köpte faktiskt mer kläder för en del av vår lilla resebudget, för det var mellan två och fyra plusgrader och det blåste så förbaskat! Men sprang, det gjorde han, hela maran och jag stod på Stadion och hejade, fast jag stod inte där i fem timmar.

Vi var till Kuppis äventyrspark ett par gånger. William sprang barfota runt hela trafikstaden och vi testade sandlådor, klätterställningar och alla möjliga gungor och lekparker.

Och ibland satt vi bara i en stor hög, eftersom det fortfarande är så att alla ska vara på samma kvadratmeter samtidigt, speciellt på toaletten!

Ett tag var twinsen mer än lovligt skrikiga, men det visade sig vara öroninflammation som båda hade, samtidigt. Hej och hå, jag är glad att det är över!

Men det går ju över och det kom en massa fina dagar då vi var ute och gungade. Gungade och grävde i sandlådor och njöt av solen. Det går bra bara man kommer ut!

Twinsen hittar nya områden att urforska.Och William städar, fixar, leker och trixar med båten.

Juli

Juli var en semestermånad och vi packade ihop tre barn och åkte upp till Österbotten. Det var en rätt lång resa, men gick bra efter omständigheterna. Det var i samband med Jakobs dagar, men egentligen var vi inte på stan så mycket, utan mest i lekparker och hemma.

Det var väldigt spännande med katt-som-äter-mat och twinsen smakade förstås på kattmaten några gånger. Kattstackarn fick knappt äta ifred, men är van att vara ute. Milja radade torrfodret så prydligt på hans rygg, när han åt. ^_^

Vissa dagar var det inte lika varmt, men vattenlekar var lika populära ändå.

Vi hade besök av Isaacs gudmor och gudfar, kusin Sari och hennes Anders. Det badades ute och var allmänt rörigt vid alla måltider. Dessutom hade tvillingarna börjat gå (iväg) själva och det blev helt nya rutiner vid lekparksbesöken.

I juli började jag också träna löpning lite smått och tog mina första, stapplande steg runt banan i skogen, och konstaterade att jag KAN springa om jag vill.

Augusti

Bröd, skördetid och mera leka ute är ord som beskriver augusti bäst. Vi fick färska grönsaker och sallad från Kimito, jag bakade bröd och började sjunga med kören igen efter sommaruppehållet.

Tvillingarna började klättra upp på bord och möbler. Men ibland, ibland satte de sig ner och lekte tyst för sig själva.

Liikunnan ihmemaa började igen och nu var tvillingarna inte lika rädda för alla lekande barn eller oljudet.

Åbo fick en ny affär, en jättefarlig och 400 kvadratmeter stor garnaffär! Iiik!

Det blev lite besök till Runsala strand under varma dagar. Fast för en som hela tiden bränner sig i solen, är inte stranden nån plats jag alltid söker mig till som första ställe när det blir varmt. William tvekade och ville inte bada, inte heller leka själv i en lekbåt som var 10 meter bort, men vi hade i alla fall en fin picknick i skuggan och plaskade länge i vattenbrynet.

September

I augusti skulle vi fira veneziaden, men de där brasorna tänds ju så sent. Vi fick i alla fall se en cool helikopter och fick en biltur. Vi återgick till våra vanliga picknickar hemma istället och de här fruktsqueeze-grejerna har varit rätt så populära (trots att de inte är så billiga).

På väg till fotbollsplanen och lekparken, som vanligt.

Quorn dök upp i affärerna (i Finland) och det var trevligt för oss, som har en lakto-ovo-vegetarian i familjen!

September var också den månad då tvillingarnas dagisinskolning började. Det var knepigt i början, det tog ett par månader innan de kände sig trygga. Vi var med i början, vi hade även hembesök av personalen innan starten och det var supertoppen! Det blev en trygg miljö redan från starten och det har bidragit till att de trivdes. William var däremot inte lika glad när vi skulle hem, han ville fortsätta leka!
Oktober

De här bilderna blev de jag gillade mest i oktober. De var också de mest talande. Det var fortfarande ganska varmt, men plötsligt överöstes vi av regnet – det var inte längre sommarvarmt.

Vi gick till Botaniska trädgården, fast det var sent på sommaren. Där blommade dahlior och allsköns prunkande växter för fullt! Och jag minns att en av våra frukt-squeeze läckte, jag hade fullt sjå att torka bort den där lilla mängden, som lyckades sprida ut sig överallt.

När de varma sommardagarna blir färre, är det bra med inglasad balkong och BR-tält.
Oktober

Det tar tid, det här med att vänja sig vid dagis och att kunna hålla en tidpunkt – speciellt på morgonen. Om vi skulle ha valt det dagis som ligger närmast, skulle vi ha kunnat gå dit på ett par minuter, men nu är vi ju på ett av de svenskspråkiga. Kom inte sen och säg att vi som pratar svenska har några extra förmåner. Jo, men vi kämpar för dem och satsar extra för att bevara språk och kultur, utan att förneka finskan och dess arv för det.

Och lite fint höstigt var det ute. Ibland längtade jag efter snön, för att det skulle bli slut på den eviga sanden i tamburen. Snorsalvorna avlöste varandra, det kommer feber och magsjuka och alltsammans de där första åren. Så den här hösten har vi nog haft rekord i samtliga.

Glada miner har det varit, trots allt det där. Ibland undrar jag hur vi kan ha fått så glada barn. Är vi sådär glada själva? Jag tror inte det. Vi har haft tur!

November

November bara försvann. Tur var det! Vi tog med ungarna på mer lekstunder på söndagarna, jag fick besked om att jag FÅR studera vidare (det var inte säkert att det skulle komma nån kurs i år för just instrumentvårdare) och allt blir bråttom, bråttom. Jag slipper småfix-jobbet och det där eviga sökandet efter praktikplatser som inte tycks finnas i slutet av året.
December

December är en månad full av fart och fläkt. Inte nog med att vi firade Mikas 40-årsdag i november, svärmor ställer även till med en liten get-together före jul och halva släkten kommer. Det är roligt att ses, det är 25 personer i samma hus, varav mer än en tredjedel är barn under sex år.
Snön faller tung och tät. Det snöar mer och mer, speciellt i Helsingfors, men även en hel del i Åbo. Vi njuter av snön, av att det är ljuvliga minusgrader och pudersnö. Jag är ute och springer i 12 minusgrader och avslutar även året med att göra detsamma, men då är det två plusgrader och spöregn.

Jag vet inte hur många sockor jag har stickat under 2012, kanske fjorton par? Och lite sjalar och sånt. Älska garn, löpning och stickning! Och lite glass och öl också.

Tack för i år, tack till alla er som läser! En god fortsättning önskar vi er, härifrån Runosbacken!