Skip to content

Matsläparen

20 november, 2012

Jag trodde jag hade fått lite rutin på den här dagisrumban, men det är inte helt lätt att dra iväg med tre. Jag började klä på alla klockan kvart över sju, var vid bilen fem över åtta! Alltså seriöst, hur kan det ta så länge? Milja kastade vantarna hela tiden, grät sen för att de var borta, jag bar på en extra kasse och kunde inte bära henne. Hon strejkar dessutom när man ska hålla henne i handen, medan Isaac säger: Hand! Hand! och vill hålla. Det är väl tur att båda inte strejkar samtidigt.

Det finns två ingångar till dagis: en till stora sidan och en till lilla. Eftersom man kommer med två små, blir det nästan alltid så att man går via lilla sidan och W får ta sina kläder (eller åtminstone en del av dem) och gå genom stora salen till sin avdelning. Vissa gånger tror jag inte han gillar det. Han protesterar genom att vägra gå in till frukost och just idag hade jag lite mer bråttom än vanligt. Twinsen gick glatt till frukost, medan W larvade sig, sparkade ner andra barns kläder och gömde sig i ett hörn. Lille man, jag blir så villrådig.

Om gårdagens tema var att kasta ut, så handlade den här dagen om att bära in mat och förnödenheter och sånt man inte handlar så ofta. Pust. Fick sällskap av fammo Merja och det var skoj. Vi pratade genom heeela Citymarket, och inte särskilt lågmält heller. 🙂

Jag fick också en snabb tandhygenisttid och passade på att ta den (fast det är dyrt som sjutton med privatvård) så att jag äntligen kunde lätta mitt samvete. Det är ”bara” åtta månader sedan jag var där sist, men har man dåliga tänder så har man. Till er som fortfarande har en sån där ståltråd bakom nedre tänderna, som rest efter tandställning – kräv att få den borttagen! Mina tänder har inte ändrats så mycket, men jag fick truga och fråga och stå på mig innan nån äntligen tog bort den (ingen ville väl ta på sig ansvar) men det ledde till att jag håller på att tappa de två nedre framtänderna.. Förra gången fick jag en megainfektion i den där fickan bakom tänderna, käkade antibiotika och trodde jag skulle tappa ena tanden, men se, den håller sig kvar ett tag till!

Dagens glädjande förnödenhet: 

Lambis toapapper med verser. Så enkelt och på nåt sätt så uppiggande. Jag tyckte samma sak med hushållspappret med motiv från Virkkukoukkunen.

Jag var förberedd på ledsna miner efter kalabaliken i morse, men när vi hämtade ungarna var alla glada och hungriga. Milja bäddar ner Blixten, pappa, sin bror och allt hon kommer åt. Isaac kör med bilar på ett lämpligt pappaberg som råkar finnas på golvet och ungarna leker koja.

Men sova vill hon inte, den lilla söta dottern med de mjuka tårna. Bara rulla, vända, sparka och prata. Kanske har hon mycket att fundera på sådär på kvällskvisten. Isaac gör samma sak ibland, men ikväll slocknade han som ett ljus efter att han konstaterat att ”Maja sover, Ava sover. Massdabilen totar osså, iso tåg. Heidoo”.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: