Lekfnatt

Idag blev jag riktigt rädd. Jag var ensam med tvillingarna en liten stund efter kvällsgröten, Mika gick till Sale. Jag hade klätt av Milja och satt henne i den tomma badbunken, när jag hörde ett kras bakom mig. Isaac hade haft en tom barnmatsburk i handen, men tappat den och nu låg den där i tusen bitar på klinkersen. Dessutom petade han lite i de små skärvorna. Det gick bra, Milja satt kvar i det torra badet, medan jag ajabajade Isaac och sa att det var ”farligt, det pickar och sticks”. Slängde mig efter dammsugaren, som aldrig står långt borta (kära ganska-nya dammsugare, vad jag är glad att vi har dig och inte den påslösa längre!) och sköljde dessutom både golv och barn.

Det var egentligen mitt fel, jag hade låtit ungarna leka med burken i badet förut, det hade gått bra, men jag gör inte om det. Bara plastsaker hädanefter.

Jag trodde förkylningarna hade börjat ge med sig, när den där bomullen i huvudet äntligen släppte, men nu fick jag ont i halsen igen. Det är väl svårast när ungarna är så små, men samtidigt är jag glad att det inte är värre än såhär. Isaac snorar mest och William hostar.

Idag var vi till Liikunnan Ihmemaa igen, det var ett tag sedan sist. William ville först inte komma med, han höll på med ett viktigt byggprojekt hos farmor (det ligger ett stenkast från den gympasal dit vi brukar gå), men ändrade sig. Förresten kan jag meddela att man ska vara där tidigt, halv fem, om man vill leka lugnare. Vid halv sex var det mycket fler barn och mycket mer ljud. Isaac och speciellt William sprang runt som två brandskadade illrar. Har man nån ny trotsålder när man är fem? William vill nämligen inte alls lyda mamma eller pappa, utan ofta knuffa och leka väldigt hårt med andra barn och han kommer som ett yrväder en aprilmorgon, fast utan den där svångremmen runt halsen. 😉 Och det slutar alltid med att han slår sig eller gråter och det är tråkigt.

Jag är i alla fall jätteglad att vi gick dit,  ungarna fick leka länge och fnatta av sig. Det behöver man när det är grått och mörkt ute. Och nu sover de gott efter mammas goda gröt (haha, det är Pilttigröt för att jag tycker det går så lätt med dem ^_^).

Dagens boktips:

Hämta Joel av Emma Adbåge.

Vi har lånat den förut, men William förstod inte den riktigt eller hade inte intresse för den. Nu hamnade jag att läsa den två gånger samma kväll. Det handlar om Joel, som är adopterad och om tillhörighet. Varför ser man på vissa barn vem de hör ihop med, men inte på Joel? Och varför bor han inte med den mamma, som hade honom i magen? Kan man åka tillbaka till sitt första land? Kan man hämta en egen bebis till dagis eller hur går man till väga? Det är en skön, antirasistisk bok, som beskriver skinnfärg (härligt ord! Inte hudfärg!) och hur lätt det går att förstå att man är annorlunda, men ändå lika. Och tänk vilken tur att Joel har mörkt skinn, då bränner han inte sig i solen eller blir röd som en tomat. 🙂